Tack för alla ord och kommentarer! Ni räddar mig. Jag räddar mig själv. Det känns helt ok och jag har nog fan släppt taget nu. En vecka kvar och det känns ok.

Syrran var här med lite nya fräscha kartonger. Jag fick dessutom mer plastsäckar och redigt med tejp. Nu är det bara att köra. Men jag drar på det lite. Jag har ju några dagar till på mig.

Att montera ner Ellets lekhus på tomten tar emot. Det har jag också dragit på. Men det måste ju ner nu i helgen. Det symboliserar en del för mig.

En vecka kvar och jag är redo! Faktiskt…

Vem räddar mig den här gången?

När jag växte upp så blev jag räddad av fosterföräldrar. S och M fanns där. De räddade mig från att bli en sådan som tappade konceptet helt.

Mellan 16 och 25 så var jag en svajande skapelse som försökte själv. Med resultat som inte var bra. Destruktivt värre och tjafs och bråk om vartannat.

Sen kom hon, Anna exet och räddade mig. Hon gillade mig och jag tog tag direkt i den lina hon erbjöd. Både hon och jag ville bli räddade och vi hjälpte varandra. I många år. I närmare 14 år. Hon är nu räddad av U som det känns. Hon har gått vidare med nya äventyr.

Vem räddar mig? Jag försöker förbenat som singel och att klara mig själv nu. Hur bra går det dårå? När jag har barnen så är jag stenhård, då kör jag på rutiner och har alltid deras bästa för ögonen. Både för min och deras skull. Men nu dårå? När jag flyttar… Vem räddar mig?

Jag vill bli räddad. Att vara ensam är en skräck för mig. Jag erkänner. Att ta hand om Jerry på egen hand skrämmer skiten ur mig. Jag vet att jag varit ensam sedan december, men det blir annorlunda nu när huset säljs. Då har jag inte ens inventarierna med mig. Det blir nytt, allt blir nytt. I mig gnager rädslan ständigt av att vara ensam i det hela och när jag nu skall lämna huset (som ändå var en trygghet) så blir det ibland för mig övermäktigt det hela. Jag klarar fan inte av det…. Vem fan räddar mig?

Precis sådär går mina tankegångar nu. Hela tiden. Att jag inte bär själv och lyfter. Att jag måste bli räddad av någon annan. Hela tiden. Fan, tala om prövning att nu vid min ålder vara ensam och försöka själv igen. Jag har sagt till mig själv och mina vänner att när allt har lugnat sig och jag sitter där i min nya lägenhet och känner detsamma om ett år, då är det dags att gå vidare. För kommer jag inte ur min offerroll efter detta så kommer jag aldrig att göra det. Vem räddar mig? Svaret vet jag mycket väl, men det är tufft att ta till sig det i djupet, att det är JAG själv som måste göra det.

Dustin The Turkey går jag igång på. En kalkon som många avskyr och tycker är jobbig. Kan en docka vinna ESC? Nja, det tror jag inte men för mig så symboliserar låten och hela upplägget kaos. Kaos på ett positivt sätt.

I min final så når kalkonen en 10:e plats, just för ett kaos som jag idag känner igen. När jag lyssnar på låten så blir jag lugn på ett konstigt sätt, jag sjunger med och bara älskar all galenskap som den representerar.

Här är mitt omdöme om Dustin, den modiga kalkonen:

10. Irland
Dustin The Turkey - Irelande douze pointe

Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar Dustin The Turkey. Kalkonen är ju bara så galen och tokig att jag inte kan låta bli att gå igång på detta. Skränigt, dansant och så glädjefyllt. Jag tror att denna går långt just för galenheten och den positiva charmen i detta. Betyg: **** (***)

Min 10 i finalen!

Nu går vi in i schlagerveckan. Trots min egen flyttvecka så skall jag försöka lägga fokus på Eurovision Song Contest 2008.

För nu står vi inför två semifinaler, som går av stapeln den 20 maj och den 22 maj.

Vår egen Charlotte Perelli går ut som nummer 2 i den andra semifinalen. Jag tror hon tar sig vidare, även om konkurrensen är tuff.

Jag kan inte hjälpa det, men jag är mest nyfiken på Island och deras bidrag This is my life med Euroband. Det är för mig en vinnare. Kolla in deras underbara video!

To be continued…

Egentligen så är jag så trött på att läsa om de som vill stoppa äktenskap mellan två vuxna personer som gör det av fri vilja. Som vanligt så görs det med religiösa förtecken:

Nu har alltså Kalifonien häft förbudet mot homosexuella äktenskap. Detta är verkligen beklagligt och risken att fler delstater kommer att följa exemplet i Kalifonien är överhängande. 

Vad är beklagligt? Vad i finns “risken”? Just sådana här kommentarer och tankar kan inte stå emotsagda. Att min kärlek är beklaglig och riskfylld må så vara enligt personer med Bibeln i centrum, men att det är den enda sanningen och något som skall stå oemotsagt, det finns inte på min agenda längre. Rädslan att acceptera och se regnbågens alla färger, vart kommer den ifrån?

De bibelsprängdas versioner av sanningen är inte den enda sanningen. Kalifornien går nu i spets när det gäller att tillåta äktenskap mellan två personer av samma kön. Bra och på tiden! Låt folk bestämma över sina egna liv.

Ser att den underbara Ellen DeGeneres är på väg att äkta sin kärlek Portia de Rossi när det nu är fritt fram i Kalifornien. Jag har ju kollat på Ellen och hennes show några gånger och jag måste säga att hon gör ett genomärligt och gott intryck. Hon är verkligen som klippt och skuren för att ha en egen show.

Bettan är såld! Borta för alltid till ett skitpris egentligen, men jag kände att jag hade inget val. Jag ville ju inte ha med henne till nya stället. På ett sätt är det skönt att detta är över, men lite sorg har jag över en bil. Ja, över en bil… kan ni tänka er det… men så är det… det är ju minnen med bilen…

Sista bilden på kära Bettan. Köparen var från en bilfirma som jag har förtroende för och det kändes mycket bättre att sälja till dem än till alla de som ringde och tjötade hela tiden.

Har glömt att tala om att när jag kom hem från jobbet så såg det ut såhär utanför min ingång. Snabba kommunalarbetare må jag säga. Snyggt och fint!

Fredag med lite packning igen. Nedmontering av grejor och kanske vågar jag mig på gardinerna. Känner ännu mindre för sällskap nu när jag är så uppe i varv och flytten är så nära. Jag skulle inte ens ha tid för någon om jag fick besök, utan jag skulle bara tjöta om flytten hela tiden. Hur roligt är det på en skala för en gäst? (

Sveriges semifinal i hockey mot Kanada börjar så sent som 23.00 ikväll. Tveksamt om jag kommer att orka…

Oj oj, nu är jag nervös igen. En bilförsäljare är på väg till mig. Just nu. Kanske, kanske blir Bettan såld idag… hoppas hoppas….

Går ju snart in i sista veckan i huset. Nu börjar det bli så att jag verkligen måste tänka till i vilken ordning jag gör saker och ting. När tar man ner gardinerna? Stopp för inköp gällande frys och kylskåp? Sängarna skruvas isär kvällen före? Lampor och sådant, också dagen före?

Det blir ju väldigt mycket då att göra dagen före känns det som. En grej idag är att jag t ex till lunch tänker äta ur alla gamla sillburkar för att bli av med dem. Allt fryst, hur gör man med det? Jag måste ju frosta av, gör man det också dagen innan? Väldigt mycket dagen innan som sagt…

Det låter som om jag aldrig flyttat, men det kanske handlar om att jag inte brytt mig tidigare om sådana här saker, utan låtit Anna ta hand om allt. Så är det nog om jag skall vara ärlig.

Som ni förstår så fikar jag efter tips och råd. Hur gjorde ni när ni flyttade? Att tänka till är inte lätt när huvudet bara snurrar av en massa grejor…

Det är årets vidrigaste TV skriker de som vet. Det stinker, det är uselt och pinsamt. Spekulativt, kallt och cyniskt är också orden som används.

Man kan ju tro att det handlar om överlevnad och någonting som verkligen är viktigt, men nej, elitisten på den stora tidningen förfasar sig över TV-programmet Sanningens ögonblick med dessa ord.

Var är proportionerna? Jag förstår inte det höga tonläget mot ett program där deltagarna mycket väl vet vad som gäller. Vem tvingar herr Söderström att titta? Behöver han ha publicitet, eller?

Sanningens ögonblick är inte värre än något annat program i samma genre. Här handlar det om människor som av fri vilja går in i förutsättningarna och vet precis vad som gäller. Jag kan tycka att det är lite uppfriskande att få komma djupare in i människors val och vardag. Så för mig är Sanningens ögonblick bra TV-underhållning och något jag har behållning av.

Kanske handlar det helt enkelt om att krönikör Söderström är så rädd för det djupa att han måste fördöma det så fort det bara går?

ÄR DU EN SPORTFÅNE? Nja, lagom..
ÄR DU SUR? Nej
ÄR DU IRRITERAD? Nej
ÄR DU BESATT AV NÅN? Nej
ÄR DU FESTIVALSUGEN? Nej
ÄR DU ALKOHOLSUGEN? Ja
ÄR DU PUSSSUGEN? Ja
ÄR DU LEDSEN? Nej
ÄR DU ROLIG? Nej
ÄR DU SJUK? Ja
ÄR DU FEG? Ja
ÄR DU TÖRSTIG? Ja
ÄR DU 15 ÅR? +27 (fan vad gammal jag är)
ÄR DU RÖKSUGEN? Nja
ÄR DU RIK? Nej
ÄR DU FATTIG? Nej
ÄR DU TRÖTT? Nej
ÄR DU SMART? Nja
ÄR DU SHOPPINGSUGEN? Nej
ÄR DU HUNGRIG? Nej
ÄR DU TÖNTIG? Nej
ÄR DU RESSUGEN? Nej
ÄR DU SKOLSUGEN? Nej
IGÅR: Jobb, lugnt
IMORGON: Sjukskriven, lugnt
IÖVERMORGON: Köpa kartonger med syrran.
DAGENS MUSIK: Eurovision Song Contest 2008
DAGENS KLÄDSEL: Byxor & tröja
REKOMMENDERA EN LÅT: This is my life med Euroband.
EN FILM: Into the wild
VAD VILL DU GÖRA JUST NU?: Gosa
SENASTE LÅT DU HÖRDE? This is my life med Euroband.
SENASTE INKÖP: Nötter
HUR MÅR DU JUST NU? Helt ok
SENASTE PROGRAM DU SÅG PÅ? Sanningens ögonblick
VAD VAR DET SENASTE DU SA TILL VEM? Jag älskar dig till mitt Ell.
SENASTE SMS: Kan du höra av dig när du har tid?
ÄR DU SNYGG? Nej
ÄR DU SMAL? Nej
ÄR DU KÄR? Nej