Herr Ågren är på besök. Långt besök. Har varit på terapin idag och tårar kom. Det var ett tag sedan. Det kan låta konstigt, men det är bra. Detta är den bästa terapeuten jag har haft hittills. Jag har förtroende fullt ut, vilket är nytt för mig. Hon ger sig inte, låter mig inte komma undan. Det är bra för mig.
Men jag har en inre oro som gnager hårt i mig. Herr Ågren har nu stannat lite väl länge. Jag pratar med honom, men han tröttnar inte. Hoppas han har gått innan jag ska sova. Vill han stanna över natten så är jag inte den. Jag kan ju inte stänga honom ute, för då blir han ännu värre att ha och göra med. Han vill ju någonting, det vet jag ju… …men just nu är han väldigt påfrestande och jag försöker verkligen förstå.
Jag och Anna var på föräldrarsamtal gällande lilltjejen. Hon är bra våran lilltjej, hon har skinn på näsan och hon påverkar människor. Skolan fungerar i det stora hela bra. Det är jag tacksam över.
5 kommentarer
09 november 2009 kl 20:28
Hej
Herr Ågren sitter på axlarna men han kan plockas av!
Bra jobbat Jerry!
09 november 2009 kl 20:38
Stannar Herr Ågren länge så får du kräva in hyra av honom!! Bra jobbat Jerry!!! Håller på dej!!
09 november 2009 kl 22:58
Jag har också haft herr Ågren på besök idag. Envist har han suttit där, precis som hos dig. Jag jobbade på att bryta, jag behövde ha kontakt med mig själv och få någon slags energi och hopp. När hoppet kommer och jag ser möjligheterna åter då växer min inre kompetens och ångesten försvinner. Eller så är det så att jag behöver få kontakt med känslan bakom den där Ågren. Detta är det svåraste som är i livet tycker jag. Jag jobbar på det – jag med!
10 november 2009 kl 10:09
Herr Ågren förtjänar en rejäl örfil.
11 november 2009 kl 7:00
Ramona: Hej! Han försvann tillslut.
Pricken: Tack, jag tjatar om hyra, men det vill han inte prata om…(;-)
Anne: Att få kontakt med känslan och varför är A och O. Inte fly, utan just få kontakt. Välkommen till min blogg!
Kim: Ja ibland så, men ibland måsta jag prata försiktigt med honom.