Piratförlaget hävdar fortfarande att Liza Marklunds bluffbok är sann.

Piratförlaget saluför fortfarande bluffböckerna Gömda och Asyl som sanna historier. Medborgarperspektiv har gjort mig uppmärksammad på detta.

Det är som om ingenting har hänt. Som om Monica Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda inte alls existerade. Som om hennes research är noll och intet. Som om att de röster som där äntligen fick höras är bluff och båg. Som om de kan kränga ytterligare ex genom de lögner som Mia Eriksson (numera Jachlyn Mayberry) och Liza Marklund knåpat ihop.

De borde skämmas tamejfan! Ann-Marie Skarp, Jan Guillou och de penningstinna som vägrar se utanför Marklunds egna förklaringar. Ni borde skämmas! Mammon går före sanningen och det finns fanimej inget tydligare fall än detta!

Media och dess flathet, deras tystnad och deras oförmåga att se klart. Jan Helin och Thomas Mattsson. Aftonbladet som gav mytomanen massor av sidor utan någon som helst möjlighet till replik. Skämmes!

Expressen som fortfarande låter Liza Marklund skriva sina krönikor varje söndag. Som fortfarande inte givit Elisabeth Hermon upprättelse för den grymma och verbala misshandel hon fick utstå tack vare Marklunds lögner. Du borde skämmas Mattson, med dina usla bortförklaringar i ärendet!

Det ska glömmas bort, inte rotas i. Heder kan ni inte stava till!

Jag måste i sammanhanget säga att denna Gömdaskandal öppnade ögonen på mig när det handlar om medias alltför subjektiva syn på skyddandet av Liza Marklund.

Jag menar att hade vi haft en sund media i landet så hade Antonssons bok i detalj penetrerats mer. I vanliga fall så hugger ju pressen på det minsta lilla, men av någon anledning så har de nu givit vika och släppt en massa intressanta vinklingar på de lögner som Marklund sysslat med genom åren och som Antonssons bok med råge avslöjat.

För här fanns alla komponenterna. Sveriges mest sålda bok, en författarinna som säljer böcker som smör och en bluff som skadat människor.

Fortfarande så har inte Aftonbladet intervjuat de som verkligen sitter inne med fakta i Gömdaskandalen. De valde att åka till mytomanen i USA och svälja allt hon sa, men att ta sig till Oxelösund och lyssna på de som verkligen farit illa av Mia Erikssons lögner, de struntade de i. Order från högsta ort? Från Jan Helin? Varför?

Det finns egentligen så mycket mer att rota i när det gäller denna soppa, men locket är på och Liza Marklund får härja som om ingenting har hänt på Expressen. Chefredaktör Mattsson blundar.

Att Piratförlaget fortfarande saluför bluffböckerna som sanna är häpnadsväckande.

Nu saxar jag från Medborgarperspektivs inlägg om detta:

Med anledning av detta skickar Medborgarperspektiv idag följande e-mail till Piratförlagets VD Ann-Marie Skarp (ann-marie@piratforlaget.se), Piratförlagets marknadschef Cherie Fusser (cherie@piratforlaget.se) samt till Liza Marklunds talesperson Niclas Lövkvist (niclas@agency.se).

Hej!

Det har nu gått mer än ett halvår sedan Monica Antonsson avslöjade att Liza Marklunds böcker om Mia Eriksson inte är sanna, så som det beskrivs både på framsidan av böckerna och i de inledande bakgrundsbeskrivningarna. På Piratförlagets hemsida marknadsför böckerna fortfarande som sanna verklighetsbeskrivande historier, trots att Monica Antonsson på punkt efter punkt har visat att det som beskrivs i Gömda inte alls stämmer överens med verkligheten. Till och med Bibliotekstjänst har gått ut offentligt och klassificerat om böckerna från faktaböcker till romaner.

När ska Piratförlaget ta bort undertiteln ”en sann historia” från Gömda respektive ”den sanna fortsättningen på Gömda” från Asyl?

När ska Piratförlaget uppdatera de bedrägliga presentationerna av Gömda och Asyl på sin hemsida?

Med hopp om snart svar,

Medborgare X

Jag ska göra detsamma. Varför?

Det finns människor som på grund av dessa bluffböcker mår dåligt. Som tack vare Marklunds vänner i media fortfarande mår dåligt. Frågan är om det inte blivit värre just för att Marklund endast möts av silkeshandskar av de polare hon har bland mediaeliten.

Deras upprättelse är långt ifrån färdig anser jag. Elisabeth Hermon (bilden), som Expressen vägrar att ge genmäle för den verbala misshandel  som tidningen gjorde mot henne för några år sedan är en av dessa människor. Familjen kring Mia Eriksson, de hon valde att strunta i för att de inte gick med i hennes lögnkaruseller kan heller inte ha det lätt idag.

Sen kan jag irritera mig på de illasinnade häxor som i efterdyningarna försökt sätta åt Monica Antonsson (bilden) med påhopp som i verkliga livet skulle lett till åtal. Jag har läst, förundrats över den hätska tonen. Gudskelov så verkar de inte på nätet längre vad jag kan förstå.

Att inte kunna skilja på sak och person verkar för många vara otroligt svårt. Att bara följa känslorna och inte se till det juridiska håller inte i längden. Ett samhälle där man döms av subjektiva häxors utfall gör mig illamående. Det hat och den osande svada jag sett från vissa av dem får mig faktiskt att ifrågasätta den mentala statusen på vissa av dem.

Att ge sig in i en diskussion med dem är meningslös. Det går inte helt enkelt. Tystnad och att ignorera är det enda som gäller för mig. Jag ger mig inte in i diskussion med människor som inte kan se utanför sig själva. Numera.

Piratförlaget ska inte komma undan. Bomba dem med mejl och fråga varför bluffböckerna fortfarande saluförs som sanna!

Mitt brev till dem:

Vad gör att sanningen är så svår?

Vad gör att ni fortsätter att hävda att Liza Marklunds böcker "Gömda" och "Asyl" är sanna?

Har ni läst Monica Antonssons bok "Mia – Sanningen om Gömda"?

Om ja, hur kan ni blunda för andra röster än Marklunds?
Om nej, varför vill ni inte som lanserar dessa bluffböcker försöka förstå att det finns andra röster. Röster som drabbats av er hållning att dessa böcker är en sanning?

När ska ni se utanför mammons språk och förstå hederlighet?

Jerry Olsson

Läs även andra bloggares åsikter om Monica Antonsson, Piratförlaget, Mia Eriksson, Anne-Marie Skarp, Jan Guillou, Jachlyn Mayberry, Thomas Mattsson, Mia – sanningen om Gömda, Liza Marklund, Jan Helin, Expressen, Gömda, Aftonbladet, Elisabeth Hermon, Gömdaskandalen, intressant?