Hej, jag heter…
Mer och mer känner jag att jag vill avsluta denna blogg. Avsluta att vara en vardag för andra. Att mitt fönster känns allt mer likriktad och att det inte säger någonting för någon.
Hej, jag heter Jerry.
Mitt bloggande handlar bara om mig själv. Om mina demoner. Om att inte våga leva i verkligheten. Utan bara genom min blogg. Jag tjatar och tjatar… år ut och år in.
Jag bloggar bara för min egen skull. Som det måste vara. Osv osv….
Jag vet inte. Bloggen är ju om jag ska vara positiv ett minne för mina närmaste den dagen jag dör. Att se tillbaka på och minnas. Men för er andra?
När jag ser på min blogg och det jag skrivit de sista året så är känslan bara att jag fastnat och snurrar runt i min egen egoistiska värld. Inget nytt under solen.
När jag numera är medveten om det, då handlar det ju inte längre om något annat än egna egogrejor.
För vem bloggar jag för? Egentligen? Mig själv och min oförmåga att fungera i den riktiga världen?
Jag har många som följer mig, det vet jag. Men jag blir ju nyfiken på varför? Vad gör att ni följer mig? Kan ni få mig att vilja fortsätta? Att förstå att min blogg har mer betydelse än för mig själv och mitt ego?
Jag vet att jag fiskar nu. Men vafan, jag vill ju veta. Jag vill ju kunna avsluta detta och förstå att bloggen bara är mitt egna stora egoprojekt.
Du är en vän och vänner överger man inte även om det är svårt och tungt. Att våga dela med av sitt liv, både det som är lätt och det som är tungt, berikar och fördjupar vänskap. Det är äkta. Jag läser hellre om djup och tungsinne hos dig än om ytligheter hos många andra.
Genom att dela med av dig här kan du få hjälp och stöd av andra, och även hjälpa andra som faktiskt ser att de inte är ensamma.
Så fortsätt att blogga Jerry!
kram
Det finns inga måsten egentligen. Du måste inte skriva. Du måste inte blogga, just nu. Du måste inte lämna något efter dig. Det bästa du kan göra är att leva.
Dom som kommer får leva på minnen. Det som driver en vägbyggare eller kosntnär är just detta. Viljan att kunna få visa på vad man gjort.
Jag förstår din vånda. Men jag har kommit på att det lönar sig att prata sanning och vara sig själv.
Det har du gjort jätte bra, Många andra gör bra saker i sitt liv. Man måste få bekräftelse för det man gör och inte det man gjort för den kan man aldrig känna.
Jag tycker du är en bra kille och om du just nu inte orkar blogga om ditt och datt.
Gör som alla andra ta lite semester. Umgås med Häxan och barnen och vännerna. Gör som AHR -återkom när lusten faller på.
Du är bra!
Leroy
Ja Jerry…. Jag känner dej inte. Men gillar dej. Det du skriver berör. Humor, allvar och vardagsliv blandar du. Äsch va fasiken Jerry! Jag kommer att sakna dej om du tar beslutet att sluta blogga men jag respekterar det.
En god vän sa för länge sen några klyschiga ord som jag faktiskt bär med mej (jaja det sitter en lapp på kylskåpsdörren också..) och du ska få dem du med:
”Det är en styrka att visa sitt sanna jag!!
Det tror jag att du gör. Inte i allt men i det mesta.
Kramar Gerd
PS Det är ok att fiska. DS
För vem är inte bloggen ett egoprojekt? Förutom de som har det som en arbetsuppgift ska väl bloggen vara något som ger något tillbaka.
Om du vill lägga av att blogga så är det helt ok, jag nappar inte på det fiskandet! Lite är det ju som du säger, har man läst ett tag så är det repetitioner, på din blogg som nästan alla andras. Bryr du dig om de som kommenterar/läser och de bryr sig om dig så finns det privatmeddelanden det går att ha kontakt på. Allt behöver inte offentliggöras.
Återigen var rädd om dig! Kan du ha ett liv du är nöjd med när du har barnen borde du kunna hitta något bra de veckor du är själv också. Även om barnen fysiskt är någon annanstans så är du förälder de veckorna också och har ett föräldraansvar, bland annat för det som du skriver på bloggen.
Sedan jag hittade din blogg, vilket inte är särskilt länge sen, har jag kikat in mest varje dag.. vi känner ju inte varann så jag brukar inte kommentera, men din blogg är en liten lugn oas att besöka.. så ser jag det! Vore tråkigt om du slutade!!
Om du vill ha kvar detta till eftervärlden (när du är död) så får du säkert spara länge. Du kan göra en bok av det också om du vill.
Själv har jag nu tagit bort min andra blogg (min första också) och är inne på min tredje (som du har märkt). Det är som kläder man växer ur. Man växer både till kropp och själ och sedan behöver man en större storlek.
Jag behöver inte ha kvar de andra bloggarna för de finns inuti mig på något sätt. Det jag skrev kom från mig och det finns där att ta fram igen om det behövs.
Om du tycker att du går i cirklar ska du lägga ned bloggen. Och börja om på nytt. För något händer i dig själv när du skriver.
För mig så är det mitt sätt att förvandlas liksom att prata. Det är de två huvudsätten (omgivningen blir trött på mig ibland) och det är mitt sätt att upptäcka inte bara mig själv utan också världen.
Nu ändrade min adress också… så att det går att hitta mej…
Att skriva blogg kan vara ett sätt att klara av mörka ting på ett icke ältande sätt, då fastnar man i ciirklar. Lyfter man upp det så kan det vara ett sätt att få ett annat perspektiv på det hela och hantera det på ett sunt sätt. Man kan i bland må bra av att få vara ”patetisk” och svag och framförallt se det själv, då lär man isg något om sig själv som gör en till en starkare människa. I ditt bloggande kan jag ibland spegla mig själv och slippa skriva om det själv, sen tycker jag om att läsa din blogg varje dag. Det är självklart du själv som ska bestämma om du ska fortsätta eller inte, men jag ser gärna att du fortsätter trots att jag inte känner dig på annat sätt än genom bloggen.