Ord av Jerry

För en månad sedan så flyttade jag. Fort går tiden. Ibland undrar jag om det finns olika klockor för olika själar? En månad har svept förbi och jag har knappt landat.

Men det klart, tänker jag på hur jag mådde just då, i flytten, så har det hänt en del positiva saker. Tacksamheten är stark i mig.

Direkt efter flytten så försvann en del av min ångest och oro. Inte allt, men en del som sagt. Sen tillkommer det ju annat. Mest praktiska saker och en oro för att jag inte skall räcka till. Men det är liksom på ett annat plan, det handlar inte om direkt överlevnad utan om sådant jag kan börja bearbeta när jag är trygg och vet att livet inte är slut.

Så visst förändras jag till det bättre. Det känner jag. Inre och yttre. Visserligen så visar vågen fler kilo, men det beror ju på att jag mår bättre. Detta med vikten är något som får komma efter sommaren. Så känner jag idag.

Jag vet inte vilket slags ego som växer inom mig, men jag känner ju att detta är mitt och att jag mer och mer får en trygghet i boendet. Så otroligt viktigt för mig för att kunna komma vidare med andra saker.

En månad. Tänk vad tiden går. Hur ser det ut om ytterligare en månad? Min känsla är ju att det är ännu bättre och att jag mer och mer vågar hitta den Jerry jag sökt så länge efter. Men jag är försiktig numera, vis av tidigare bakslag. Fast idag är det en stor skillnad:

Jag är skild, singel och jag har min egen lägenhet. Jag kan inte hänga upp mig på andra längre. Jag kan inte låta bli att leva. För vill jag någonting i livet så är verktygen inom mig, inte utanför som jag hela tiden inbillat mig tidigare. Eller bedragit mig med att tro tidigare. Det kanske är de rätta orden.

En månad. Av mitt nya liv.