Martin ger tröst
Att läsa om Martin Wentzel och hans upplevelser för 21 år sedan ger mig tröst. Mycket tröst.
Han var död i 8 minuter och fick möta sina hjälpare på andra sidan. Att prata om sådant här skapar starka känslor i vissa kretsar. Varför?
Är andliga upplevelser bara förbehållet vissa? *undrandes*
När jag läser artikeln om Martin så blir jag lugn och stärkt i det jag själv bär inom mig. Vi kan aldrig dö och vårt medvetande ändrar fokus när vi lämnar vår jordiska “klädsel”.
Den trösten har burit mig många gånger under åren.
Det är svårt att förhålla sig till sådana här berättelser tycker jag. De som upplevt det har säkert gjort det. Hur man sen skall tolka det är en annan sak. Det finns så många som vill slå mynt av att kunna möta andra sidan och lura godtrogna människor så jag tror det är klokt att vara skeptisk.
När man gjort försök så har det alla gånger misslyckats med medier. De kan inte känna eller veta mer än du och jag.
Om det hjälper dig att få tröst då är det OK för dig.
Jag håller mig mer avvaktande och är lycklig med att det här livet är det enda.
Men ingen människa vet så det kan vänta en överraskning ………
ninni
23 juni 2008 vid 8:36
Tack för tipset. Hade helt missat detta.
Kim Milrell
23 juni 2008 vid 10:09
Hmmm… – Det vore väl för djävligt om livet i kött ENDAST vore en långsam dödsprocess under ca 80 år – som ovillkorligen slutar i ENDAST en oundviklig Grav-i-Terra ?
Josef Boberg
23 juni 2008 vid 10:11
Det är såmånga som berättat samma sak. Vetenskapen har inte kunnat komma med hållbara motbevis.
Den gemensamma nämnaren, förutom det starka ljusskenet, den behagliga känslan och ljusgestalten är att vederbörande också får klart för sej att det materiella inte har någon betydelse.
Det är helt och hållet på det andliga icke-religiösa och känslomässiga planet meningen med livet finns.
Jag har i och för sej alltid trott på det och försöker leva efter de principerna han talar om. Jag vill t.ex inte äga något annat än det jag har i hemmet. Inte ens det är särskilt värdefullt för mej.
Det som är värdefullt finns som sagt på det andliga planet och hur jag beter mej mot mina medmänniskor. Det jag ger får jag tillbaks.
Jag är inte det minsta rädd att dö, sedan jag själv hade en andlig upplevelse, även om det inte hade med en olycka att göra. Men det var under en svår livskris. Sedan den dagen förändrades mitt liv totalt.
blavalen
23 juni 2008 vid 17:04