För sig själv framförallt
Hur mycket fasad och skådespel för lugnet skall man stå för? För sig själv framförallt, men även för de som bryr sig om en?
Inte fan kommer jag att erkänna någonting som går emot den bilden jag vill ha av detta. Egen lya och alla möjligheter låter väl bra. Perfekt och något som alla vill ha, eller hur?
Ja, de som vet och de som har kraften. Livsenergin att vilja någonting. Kanske är det en passus just nu, jag vet inte. Men vilsenheten slår alla rekord inom mig.
Det kommer att ta tid detta. Nästa fas kanske tar mig till 80 års ålder innan hjärtat och den pulserande skallen lugnar ner sig.
Vem är jag? Vad vill jag? Egentligen? Förvirringen har aldrig varit värre och att bara skriva de raderna är ett nederlag för mig när jag försökt göra bilden så vacker och fin.
Ett steg i taget bara. Jag vet vad du menar med att hålla en “snygg fasad utåt”. Ibland är det bra, men det tar också en massa energi man skulle behövt till annat i livet. Som att komma vidare. Kanske kan du hitta en medelväg där både dystra hörn och ljusa glimtar rymms?
*kram*
Ninde
12 juni 2008 vid 21:11
Jag tycker du gör rätt i att hålla en snygg fasad! Jag tror ändå att det är bästa sättet att må bra på. Det går ofta att ryckas med själv i att vara gladare, istället för att göra de jobbiga sidorna av sig själv till den mest synliga.
Jobbighet, ensamhet, tunghet, existensiella frågor är en del av livet som jag tror alla har nära till i olika omfattning. Det innebär inte att man behöver göra det till en hela tiden synlig del av vem man är.
Jag tror de allra flesta vet att livet är mer komplext än att det mesta skulle bli bra för att du flyttade. Men det händer ju bra och trevliga saker också. Dina barns avslutningar, besöket av grannar etc. Det är ju små vardagliga saker livet består av.
Åsa
12 juni 2008 vid 21:59
Ninde: Jo, det är ju det som är lite problemet med mig. Svårt att hitta medelvägen. Antingen högt uppe eller långt ner. Liver är ju skolan att slipa dessa egenskaper. *kram tillbaka*
Åsa: Du vet att det inte är jag. Jag kan inte hålla fasader uppe alltför länge. Då mår jag dåligt och allt går inåt iställe. Det bästa för mig är att prata om det och den vägen försöka acceptera ett och annat.
Jag kan inte ryckas med och vara glad om jag inte är det med hjärtat.
Kanske är det så att bloggen är mitt ställe där jag just skriver om allt detta och sedan inte pratar så mycket om det annars. För i vardagen, i jobbet och det privatliv jag har så är det inte så mycket sådana här tankar som kommer upp.
Det går upp och ner. Jag vet ju det. Texten är nog ett uttryck för den del av mig jag inte vill se.
Jerry
13 juni 2008 vid 8:18
Ja, livet ja, biter en när man minst anar det. ;o) Ibland orkar man bita tillbaka och ibland måste man bara lägga sig ner ett tag och bara andas (fast jag “fuskar” ju och äter medicin, den jag har nu är bra för viktminskningen också, aptiten blir mindre).
Och nu något helt annat: “nötter” ja, jag äter mest hasselnötter, cashew (både saltade o osaltade), mandel, valnötter och solrosfrön. Och tahini – sesampasta. Just nu är jag inne i en wokperiod och det verkar vara ett bra sätt att “hålla formen”.
)
Kjam!
Towe My
13 juni 2008 vid 8:39
Förvirringen går aldrig över.
Jag virrar runt än idag.
Kim M
13 juni 2008 vid 11:10
Jag håller inte alls med i det Åsa skriver.
“Jag tycker du gör rätt i att hålla en snygg fasad! Jag tror ändå att det är bästa sättet att må bra på”
Jag tror inte alls att det är det bästa sättet att må bra på. Och varför ska man egentligen hålla en snygg fasad utåt. Alla är vi ju mänskliga med en massa olika slags känslor i oss. Nej, fasader tror jag inte alls på. Det känns bara som fejk på nåt sätt. Men så kan det ju säkerkligen också tolkas olika.
Som Åsa skriver .. Jobbighet, ensamhet, tunghet, existensiella frågor …. det är ju delar av oss alla som är olika synliga i oss i perioder. En del har svårt att visa de sidorna och en del har inte svårt alls med det. Och en del har svårt att se de sidorna hos andra medans andra inte alls har några svårigheter med det. Vi är ju så olika.
Du är den typen av själ Jerry .. en sökare, en grubblare .. ja, kanske att du analyserar för mycket emellanåt men det är ju en del av dig och inget som du ska se som nåt konstigt. Huvudsaken är ju att du går framåt och i ditt analyserande hittar vägar och förhållningsätt som är bra och sunda och icke destruktiva. Du kanske ska gå med i en filosofigrupp, andlig, medial etc eller nåt.
Däremot så tror jag det är viktigt att man håller emot det impulsiva i en när man vet att det kan få jobbiga konsekvenser. Och ibland måste man helt enkelt bita ihop och försöka bibehålla ett lugn; iallafall när man har barn i sin närhet. Har jag dåliga dagar och mina döttrar är här så kan det vara svårt men på nåt sätt så lär man sig. Man kan inte bli för djup i deras närvaro för de kan ju belastas av det och det är inget barn ska behöva genomlida. Men i närvaro av vänner; de man känner sig trygg med och som man har en genuin vänskap med .. de ska man inte behöva hålla någon fasad inför .. men det är ju lätt att man kanske gör det ändå .. i form av att man kanske drar sig undan; vilket jag alltid gör.
Du kanske är vilsen och förrvirrad nu om vem du är men jag vet att du inners inne klart och tydligt vet vem du är och vad du vill; du har bara svårt att se det klart just nu.
Som det sägs .. efter regn kommer solsken.
*Styrkekramar till dig*
Nina
13 juni 2008 vid 14:44
Jag är likadan. Av eller på . Högt eller lågt och det är tärande !Och ge fan i den snygga fasaden men mår sämre när den krackelerar .
Kram
Tania
13 juni 2008 vid 15:54
Du duger bra som du är! Det enda rådet jag vill ge är att fortsätta vara den du är. Grubbla inte över hurdan du BORDE vara för du är ju Jerry och det är vackert så!!!
Och du, det är är OK att inte var på topp, visst det är jobbigt och otäckt – men du är OK!! Kramar
Ankan
14 juni 2008 vid 9:27
Ja alltså, alla måste göra det de känner är bra för dem. Du vet ju, Jerry, hur jag mår just nu och min blogg är mitt andningshål, precis som din blogg är för dig. Jag personligen känner idag en styrka i att våga ta ställning för min egen svaghet istället för att mörka den sidan. Därigenom respekterar jag mig själv och blir förhoppningsvis hel genom att föra ihop mina mörka (svaga) och ljusa (starka) sidor. Jag lär ju känna mig själv, accepterar mitt “jag”, ger mig själv trygghet.
Men jag förstår vad Åsa menar och att det är viktigt att inte fastna för lång tid i det mörka. Gäller att bryta upp det med positiva influenser, via människor eller upplevelser, för att komma vidare. Samt att ha förståelse för att alla inte vill se våra mörka sidor, de vill inte belastas med detta pga olika orsaker.
Nåja, vi befinner oss alla på olika nivåer i livet. Tack vare det kan vi stötta och förstå varandra på olika sätt så att vi alla kan komma vidare och bli hela och finna frid i oss själva. Vi är alla regnbågsmänniskor med så många härliga nyanser.
Kärlek till alla
Blomman
14 juni 2008 vid 10:19
Men jag förstår vad Åsa menar och att det är viktigt att inte fastna för lång tid i det mörka. Gäller att bryta upp det med positiva influenser, via människor eller upplevelser, för att komma vidare. Samt att ha förståelse för att alla inte vill se våra mörka sidor, de vill inte belastas med detta pga olika orsaker
Tack för orden^^ precis det jag behövde höra nu
….
gladare nu
04 september 2008 vid 23:15