Redo och redo
Småsaker triggar igång ledsenheten nu. Fick en liten film av lilltjejen på hennes nya akvarium hemma hos Anna. Jag vet inte varför, men jag började tjura som en tok. Redo och redo, jag lät så jävla hurtig i förra posten…
Gardinerna sitter fortfarande uppe. Det tar så emot att ta ner dem. Det skapar ångest som fan. Vad är det som sitter i gardinerna som gör att jag reagerar så? Att jag inte kan och inte har kontroll? Att folk utifrån ser att jag skall flytta? Att det blir kalt som i en bunker?
Jag har drömt fruktansvärda drömmar i natt. Fasthållen och storgråtandes ser jag familjen lämna mig. Jag kan inget göra. Redo och redo, det blir jag nog aldrig fast jag vill inbilla mig det.
Kan du inte försöka att se praktiska grejor som praktiska grejor som bara ska göras?
Allt behöver inte analyseras hela tiden.
Ner med gardinerna, gråt när du tar ner dem om det blir så det är inget farligt i att vara ledsen, men du behöver ju faktiskt inte lägga energi på att ens försöka sätta gardinerna i ett större analyserakänslorsammanhang.
Att bli ledsen av en film din dotter skickar har jag större förståelse för, hon är en av de personer som står dig absolut närmast. Gråt, skratta gör vad som kommer, men du behöver inte analysera det heller.
För att komma vidare måste man ibland bara verkställa, sätta tankeförmågan på sparlåga. Allt går inte att få svar på, bit ihop eller bryt ihop, det är ibland de alternativen som finns.
Åsa
18 maj 2008 vid 12:32
Jag skulle ta ner gardinerna sist.
KRAM!
isach
18 maj 2008 vid 12:56
Äsch, låt gardinerna sitta ända tills att du flyttar! Det går snabbt att riva ner dem när det är dags (fast å andra sidan kanske du skulle plocka ner dem och tvätta dem så att de är rena och fräscha till din nya lägenhet…)
Rexxie
19 maj 2008 vid 12:44
Såja. Ett steg i taget nu. Snart är du igenom det.
*styrkekramar*
Ninde
19 maj 2008 vid 16:58
Åsa: Jag är inte sådan som person. Har så svårt att bara vara och inte “tänka”. En del av gardinerna är nu nere, men det går sakta. Jag både biter och bryter ihop om vartannat just nu.
isach: Det är så många gardiner så jag måste göra det då och då. *kram*
Rexxie: Snabbt? Allt skall med, fästen och allt och det tar lite tid. Jag tar ett par varje dag nu.
Ninde: Ja, jag är snart igenom. Jag vet ju det, men det känns fanimej nästan värre för varje dag nu. *kram tillbaka*
Jerry
20 maj 2008 vid 9:40
Jag kan ladda skruvdragaren och komma över och plocka ner dem på några timmar :-/
Rexxie
20 maj 2008 vid 20:39
Nähä, det blev ingen smiley av :-/ som det var meningen att det skulle bli! Hur gör man en smiley som ler lite snett???
Rexxie
20 maj 2008 vid 20:40
Du skulle vara en robot om du inte kände något av att plocka ner gardinerna. Det är ju ofta bland det sista man gör & det blir ett avslut på en epok. Du kommer igenom detta på något sätt. Tillåt dig känna det du känner, för att läka & bli hel. Ta hand om dig =)
*Kram*
BeaTris
21 maj 2008 vid 9:17