Två veckor kvar
Ellet och lilltjejen kom till mig några timmar idag. Anna och stortjejen skulle på konfirmation hos exets syrra. Tankarna virvlade en stund. För ett år sen var jag med, nu är läget totalt annorlunda och den inhyrda “släkten” finns inte kvar. Både tråkigt och befriande i samma tanke. Tråkigt för att jag själv knappt har någon egen släkt, men ändå befriande för att jag slipper alla måsten och många av de obligatoriska mötena som faktiskt var ganska lika år ut och år in. Men lite känns det allt, det måste jag erkänna.
Energin steg med barnen. Den usla kameran åkte fram. Knoppar på G.
Carola piggar på sig fint. Ser ut att ha klarat vintern fint.
Lilltjejen och Ellet fikade med mig. Så himla mysigt i värmen! Jag och lilltjejen klippte gräset och hon var så duktig så.
Vi spelade boll i flera omgångar.
Efter det att barnen åkt så gick jag förbi dessa fantastiska buskar. Så fint! Men inte vet jag vad de heter… hehehe
Två veckor kvar. Igår var det tufft ett tag. En god vän ringde och sa en väldigt bra sak. Ibland känner man sig så ensam trots människor omkring sig, som om man satt själv på månen. Det kändes så träffande på något vis. Men trots allt så valde jag ensamheten istället för sällskap både igår och idag. Orkar liksom inte visa upp mig när jag mår som jag gör. Idag är jag också ensam. Känns rätt ok. Får skrota som jag vill. Tänker packa lite i morgon och vara ute i solen.
Ikväll blir det hockey. Sverige mot Ryssland i VM.
hej raring, det ser ut som blommande slånbär! Bohusläns underbara gåva till nänniskorna. De timida slånbären blirefter en frostnatt och ett koki saftgrytan underbars god saft; snålbärssaft säger mina barn
Varje gång de kommer till mormor vill de ha snålbärssaft.
Blommorna är ljuvligt vackra och är essensen av försommar.
Ibland behöver man att var ensam. så är det bara.
ha en fortsatt fin helg.
kram min vän
Inna
10 maj 2008 vid 22:09
Gaaaaah!!!
Rexxie
10 maj 2008 vid 23:11
Våga vila i känslan av befrielse
Blomman
11 maj 2008 vid 11:32
Inna: Tack för informationen! Buskarna var verkligen vackra att titta på. Ja, jag behövde det nu, även om det är jobbigt emellanåt. Kramar om!
Rexxie: Vad menar du?
Blomman: Befrielse måste bära också, men jag förstår vad du menar. Försöker hela tiden…(;-)
Jerry
11 maj 2008 vid 11:50
Gaaaaah!!! Du skulle naturligtvis ha ringt! Fy, elak Jerry!
Rexxie
11 maj 2008 vid 14:39
Rexxie: Men, läste du inte posten? Jag skrev: “Men trots allt så valde jag ensamheten istället för sällskap både igår och idag. Orkar liksom inte visa upp mig när jag mår som jag gör. Idag är jag också ensam. Känns rätt ok.”
Jag ville vara ensam. Varför är det valet elakt? Förstår ingenting….
Jerry
11 maj 2008 vid 15:13
Jag tror att jag kan förstå Rexxies reaktion, för min tolkning av den text du citerade är att du inte valde ensamheten, utan valde bort sällskap. Du smet undan och gömde dig i stället för att stå upp för och visa den du är. Som sagt, det är min tolkning, som inte alls behöver ha något att göra med det du menade. Det är “Orkar liksom inte visa upp mig när jag mår som jag gör idag” som ställer till det – utan de orden hade jag inte reagerat alls.
Mia*
11 maj 2008 vid 16:16
Kognitiv beteendeterapi min käre Jerry!
Det är just när du inte orkar visa upp dig som du skall ringa mig så kommer jag över och softar i din soffa, och så upptäcker du att det inte är så hemskt som du inbillar dig…
Rexxie
11 maj 2008 vid 16:57
Mia*: Jag “smet” undan från alla denna helgen oavsett sällskap. Ville inte helt enkelt.
Rexxie: Jag har testat även det, min käre Rexxie!
Det är inte riktat mot dig personligen, utan det är en känsla som jag har ibland där isolationen känns bäst för mig. Orkar liksom inte vara i sällskap ibland.
Jerry
11 maj 2008 vid 19:49