Två veckor kvar

Ellet och lilltjejen kom till mig några timmar idag. Anna och stortjejen skulle på konfirmation hos exets syrra. Tankarna virvlade en stund. För ett år sen var jag med, nu är läget totalt annorlunda och den inhyrda ”släkten” finns inte kvar. Både tråkigt och befriande i samma tanke. Tråkigt för att jag själv knappt har någon egen släkt, men ändå befriande för att jag slipper alla måsten och många av de obligatoriska mötena som faktiskt var ganska lika år ut och år in. Men lite känns det allt, det måste jag erkänna.

Energin steg med barnen. Den usla kameran åkte fram. Knoppar på G.

Carola piggar på sig fint. Ser ut att ha klarat vintern fint.

Lilltjejen och Ellet fikade med mig. Så himla mysigt i värmen! Jag och lilltjejen klippte gräset och hon var så duktig så.

Vi spelade boll i flera omgångar.

Efter det att barnen åkt så gick jag förbi dessa fantastiska buskar. Så fint! Men inte vet jag vad de heter… hehehe

Två veckor kvar. Igår var det tufft ett tag. En god vän ringde och sa en väldigt bra sak. Ibland känner man sig så ensam trots människor omkring sig, som om man satt själv på månen. Det kändes så träffande på något vis. Men trots allt så valde jag ensamheten istället för sällskap både igår och idag. Orkar liksom inte visa upp mig när jag mår som jag gör. Idag är jag också ensam. Känns rätt ok. Får skrota som jag vill. Tänker packa lite i morgon och vara ute i solen.

Ikväll blir det hockey. Sverige mot Ryssland i VM.