Psykbryt & 16 dagar
Det behövs så lite just nu för att rubba mina cirklar. Psykbryt för telefonsamtal där frågor om bilen bara haglar. Jag som knappt vet var ratten är, blir superstressad. Drar ur jacken och vill inte mer. Jag ställer ut bilen i skogen snart och låtsas som om den inte finns. Så stressad är jag av att försöka sälja bilen. Jag tog bort annonsen i natt för att jag inte orkade med alla samtal.
Det slutar väl med att jag tar med mig bilen. Avställd.
Stackars er som läser här hos mig nu. Det är bara elände och jämmer. 16 dagar kvar är det ju innan flytten och det känns tufft att ta sig igenom detta. Jag vet att jag tjatar och tjatar hål i huvudet på er om allting detta. Men det är svårt att inte skriva här om hur det känns inom mig.
Sen det jävligaste av allt: Clinton är chanslös och Madonna nobbar Sverige igen! (;-(
Du blir inet av med oss så lätt
Skämt åsido, vänner sticker inet så fort man har det kämpigt. Riktiga vänner finns kvar oavsett hur man mår.
Är du helt beroende av att bli av med bilen nu? Kan du vänta med försäljning tills du har flyttat och kommit i ordning?
Ta en dag i sänder. Sätt upp små, nåbara mål. Du har en inre styrka som är större än du tror.
kram
ps. Även om det ser nattsvart för Clinton så är det inte över än. Jag håller fortfarande tummarna.
Inna
08 maj 2008 vid 20:27
Be en vän inspektera bilen och ta över ansvaret med försäljningen. Som kompensation ger du en flaska vin som en gest. Men kom ihåg att du måste vara beredd på att förhandla om priset för bilen och ha ett “prututrymme” så att köparen känner att de gjort en vinst när du går ner i pris. Ha inte ett känt slutpris.
Jontas
08 maj 2008 vid 20:44
Jag förstår precis hur du känner det vad gäller bilaffären – jag har känt samma saker fast på andra områden. I det läget är det bra om man kan bli av med åtminstone en krävande sak, så precis som Inna söker jag alternativ. Sälj senare om det går. Annars… skulle någon annan kunna sälja bilden åt dig? Du kanske känner någon som skulle kunna ta hand om det?
Och det är inte ett dugg synd om oss som följer din blogg. Vad gäller elände och jämmer så gäller för oss som för dig – hålla ut och ta sig igenom.
Det blir bättre på andra sidan, lovar.
Mia*
08 maj 2008 vid 20:51
Är det ingen som tänker på bilens känslor?=Kan en bil få psykbryt´jag fick det nyss-ägaren sa åt mej-stick!Här står jag nu övergiven,ensam i mörkaste skogen.Så du som ser mej, skänk en tanke, ge mej en nick-jag är ju ännu i bra skick!MVH Gladiatan
anneli hallgren Karlskoga
09 maj 2008 vid 20:49