Minne av huset

Se ovan bild. Det är till minne av vårt hus. Den kommer att få ligga kvar tills jag och barnen flyttat. Varför gör jag detta? Tjejerna kom till mig ikväll (trots att det är Anna som har barnen) och ville vara här ikväll. Varför? Jo, för att få vara mer i huset, innan det är över…

Jag blir rörd av sådant. Kanske för att jag fortfarande är kvar. Kanske för att jag fortfarande hänger mig fast och har svårt att med känslorna förstå vad som håller på att hända. Vissa tycker säkert att det är fjamsigt, men för mig känns dagarna just nu rent djävulska. Sen att barnen känner åt samma håll gör inte saken bättre.

Det handlar inte om att jag tror på en framtid här. Den finns inte. Det är över. Kört och begravt, Men det handlar om minnen och om mål vi hade tidigare. När vi skaffade huset. När jag satt där med skylten och med sådan jävla nogsamhet formade siffrorna som tillhörde hos. Med känsla och stolthet. Det är borta nu. Allting.

När vi planterade syrénhäcken och verkligen ville. Jag ser den varje dag nu. Med sorg i hjärtat.

Ellets fina utehus. Som står tomt varannan vecka. Allt som växer och som vi planterade. Minnen av huset.

Så bilden ovan blir kvar så länge jag bor kvar i huset. Minne av huset som vi hade tillsammans i nästan 4 år och som faktiskt var en dröm för oss. Att leva tillsammans med familj, men som av olika anledningar gick åt helvete.

Madonna på turné

Hon kommer inte till Sverige, *suck igen*, men bara för att bilden är läcker och att hon är The Queen of pop så kan jag inte motstå:

Turnéplan här!

 

Psykbryt & 16 dagar

Det behövs så lite just nu för att rubba mina cirklar. Psykbryt för telefonsamtal där frågor om bilen bara haglar. Jag som knappt vet var ratten är, blir superstressad. Drar ur jacken och vill inte mer. Jag ställer ut bilen i skogen snart och låtsas som om den inte finns. Så stressad är jag av att försöka sälja bilen. Jag tog bort annonsen i natt för att jag inte orkade med alla samtal.

Det slutar väl med att jag tar med mig bilen. Avställd.

Stackars er som läser här hos mig nu. Det är bara elände och jämmer. 16 dagar kvar är det ju innan flytten och det känns tufft att ta sig igenom detta. Jag vet att jag tjatar och tjatar hål i huvudet på er om allting detta. Men det är svårt att inte skriva här om hur det känns inom mig.

Sen det jävligaste av allt: Clinton är chanslös och Madonna nobbar Sverige igen! (;-(