Englas begravning
Förståsigpåarna rasar och säger att det är så fel att SVT visar Englas begravning i TV. De som bara hänger upp sig på rationella och icke känsliga argument kommer inte att segra i detta och jag måste nog personligen säga att det är bra. Att säga att det är snaskigt och att det handlar om dokusåpa och jag vet inte allt, tycker jag bara är tarvligt. Detta handlar om människor och om en händelse som blivit symbol för många när det handlar om sorg.
Englas begravning ser jag som en symbolisk handling av SVT. Visst, det handlar om Engla och hennes tragiska öde, men det handlar lika mycket om vår personliga sorg. SVT vill ge oss ett tillfälle att sörja. Vi får sörja tillsammans med Englas familj och det tror jag kan vara nyttigt för dem som väljer att titta.
Jag var mycket tveksam till denna TV-sändning till en början, men när jag idag läser vad mamman Carina Höglund skriver så känns det bara så självklart.
En fråga som vi tillsammans kan fundera kring är, hur vi kan gå vidare och samtidigt hålla ljusfacklan högt. Hur kan vi göra för att minnas att vi berörs av varandra utan att beröringspunkten är en tragisk händelse.
Uppdatering: Hos deep.ed så pågår det en intressant diskussion kring detta ämne. Måste säga att när jag läser vissa av inläggen så får jag en fadd smak i munnen av de som inget begriper. De som i teorin har en massa åsikter om hur fel det är att visa detta i TV, men även motsatsen som Blogge som jag helt och fullt håller med, även om hans mustiga språk är något jag har svårt för.
Jag tycker att det är helt OK i och med att föräldrarna tycker att det är OK. Dessutom tror jag att SVT kan hantera begravningen smakfullt; hade varit mer tveksam om t.ex TV4 hade visat den…
Rexxie
05 maj 2008 vid 18:46
Vissa av oss diskuterar det utifrån psykologiska argument, erfarenhet av liknande saker men det skiter du högaktningsfullt i.
deeped
05 maj 2008 vid 19:07
[...] Vad är det för fel på folk? Nu har Jerry valt att enögt förklara, i samma stil som Blogge, att alla personer som diskuterar det här ska hålla käften. Det faktum [...]
deep.edition » [Followup] Engla
05 maj 2008 vid 19:14
deeped: Ja, det skiter jag “högaktningsfullt” i som du uttrycker det. Jag tänker på hennes familj och de önskemål de har.
Jerry
05 maj 2008 vid 19:25
Jag har full respekt och förstår Englas mammas/familjs önskan att få det sänt i tv. Men jag berörs ändå illa av det.
Jag anser att en begravning är en privat cermoni, för de närmaste. Här bjuds vi in att delta i en cermoni av ett barn som vi inte hade någon som helst relation till innan hennes död, inte heller hade vi någon relation till hennes anhöriga. Varför ska vi vara med vid ett farväl där? Lika lite som jag skulle gå in i en kyrka vid en begravning för någon jag inte har en relation till, skulle jag kunna se på den här begravningen.
Jag kan inte se något allmänintresse i hennes begravning.
Den andra biten är att jag inte anser att avgiftsfinansierade tvkanaler har till uppgift att sända den här sortens program. Den har andra uppgifter.
Åsa
05 maj 2008 vid 20:19
Åsa, det är lite grann som att visa respekt inför den okände soldatens grav. Du kände inte honom heller, eller hur? Ibland finns ett behov att visa respekt för mänskligheten och människovärdet som sådant, och då kan en enskild person fungera som allmän symbol för detta. Hur länge måste man förresten ha en relation till någon innan man är välkommen till dennas begravning? Vi _har_ en relation med Engla.
Vad du anser om begravningar är irrelevant. Det är familjens önskan som gäller. Du har ingen rätt att tvinga andra att omfattas av dina värderingar. Du har heller ingen skyldighet att delta utan är fri att strunta i allt. Det är lite grann som kristnas önskan om att sex ska vara en privatsak – vem hindrar dem från att vara hur privata de vill!?
Andras erfarenheter av prälleri och psykologiserande (en avknoppning från det första) är inte heller intressant. Det är paternalism att säga åt andra hur de ska sköta sina bestyr, ett offerologiskt tänkande som bygger på att jag vet bättre än du hur detta ska skötas (eftersom jag är expertmedicinman i statens tjänst, och låt oss låtsas som att det inte finns religiösa traditioner inbakade i hela klabbet blah blah blah).
Blogge Bloggelito
06 maj 2008 vid 1:56
Jag håller nog med Åsa, jag tycker inte man ska sända sånt här i tv. Det är för privat liksom.
I brevet har mamman skrivit att hon tror att Engla skulle vilja ha det så. Hm, jag tänker på om det hände mig eller min familj. Inte skulle jag vilja visa det för allmänheten, nä där går gränsen.
Men, det är såklart Englas familj som bestämmer, det får vi acceptera.
Mia
06 maj 2008 vid 12:49
Blogge: Jag håller inte med dig, jag tycker inte en enskild familj kan bestämma vad som ska sändas i tv.
Nu väljer tv:s ledning att ta ett beslut som jag tycker är underligt, då har jag också rätt att skriva vad jag tycker om det.
Självklart är mina åsikter oväsentliga i ett större perspektiv, precis som dina är det.
Jag har heller inget emot att Englas familj efterfrågar en begravning i tv, det kan jag förstå och respekterar tankegången i. Däremot att tv väljer att sända det.
Håller fast vid att en begravning för mig är privat. Jag har ingen relation till varken Engla eller hennes anhöriga.
Hade haft lättare att förstå att tv om en tid valt att tillsammans med familjen sända ett slags minnesprogram över henne, men begravningen av en helt privat flicka kan jag inte se som något annat än en plats för de närmaste.
(Vet att det jag skrev här till rätt stor del är en repetition av det jag skrev i min förra kommentar.)
Åsa
06 maj 2008 vid 20:16
Men oavsett vad man tycker om att TV-sända begravningen så har Blogge rätt i grunden. Vi borde hålla käft. Så här tänkte jag: Englas mamma vill ha TV-sänd begravning, ok. SVT sa ja, hade SVT sagt nej hade kanske debatten uteblivit, de flesta hade förstått ett sådant beslut. Nu kom debatten som ett äckligt brev på posten och därmed petandet i såret, det sår som inte är vårt. Håll käften blir då den enda adekvata reaktionen. Det fattar man inte utan blir _personligen_ förolämpad: Åh, vi får inte tycka, vi får inte tänka! Nej, helst inte högt, för ni gör såret större med allt ert privata tyckande och tänkande om andras privata sorg. Den är ju privat även om den blir offentlig. Föreställ er själva att ni vill ha en begravning på ett visst sätt och andra går ut och ältar det felaktiga i detta. (Somliga vill ha Internationalen spelad på sin begravning – ska ni då stå och tala om hur hemsk socialismen är? Skulle ta mig fan inte förvåna.) Stäng av TV-apparaten och håll käften –
Mia: Englas familj bestämmer ingenting, de hade en önskan, de fick den uppfylld.
Ia
06 maj 2008 vid 20:56
Sent ute som vanligt men… Jag tyckte hela detta med Engla var hemskt och så oerhört vidrigt men Englas öde är inte att bli något martyrliknande som jag ser det. Det är precis det som sker med en livesändning av hennes begravning.
Jag tycker faktiskt det är hemskt att göra denna lilla tjej till något hon aldrig var oavsett vad familjen önskar. En sammanfattning i tv är en sak eftersom många följt det som skedde och också engagerat sig i det men det är inte något som vi skall fortsätta gräva oss i.
Att vi har olika åsikter om saken är heller ingen orsak att reagera som det gjorts av flera både här och där. Ingen är sämre än den andre för det. Olika uppfattningar och olika perspektiv på saker och ting gör att vi ser saken olika.
Jag har närvarat på begravningar fast jag inte kände den som dog men det var mer av respekt för dom som kände den döde. Jag kan inte jämföra den respekten med att vi alla kollektivt skall sitta framför en tvskärm och följa ett avslut och en början för Englas familj. Något som är tungt och svårt får aldrig bli en mediacirkus och är inte till för att exponeras till kreti och pleti. Det finns ju syskon som aldrig har bett om detta och antagligen inte förstår alls, vad vet jag.
När Prinsessan Diana dog var det lite skillnad och i “allas” (dom som nu ville) intresse att följa hennes begravning osv.
Var och en gör som den vill men jag kommer absolut inte att titta på hennes begravning på tv. Dom som så gärna vill närvara borde åka dit istället, skicka blommor osv.
Detta är min uppfattning och inget jag tänker “kriga” för.
Carina
06 maj 2008 vid 23:04
Håller helt med Åsa där. Det är inte normalt inte tv:s uppgift att sända människors begravningar. Även om de föranletts av djup tragik.
Ninde
08 maj 2008 vid 12:18
Jag håller med Åsa . Det är oerhört smaklöst och så tacky att jag mår fysiskt illa .
Tania
08 maj 2008 vid 14:18
Familjen har tillsammans med SVT kommit fram till detta beslut och det respekterar jag. Jag kommer själv inte att titta, men jag ser det symboliska i denna ceremoni och stannar där.
Många ser bara de negativa aspekterna av det hela. Jag väljer att se det positiva och där de som vill kan få ta ett farväl av Engla på sitt eget sätt, samtidigt som jag tror att vi måste våga se sorg även på TV utan att hela tiden tro det värsta av intentionerna. Min egen uppfattning, även om frågan är svår. Den som inte gillar det slipper ju titta. Det är inget tvång vad jag vet.
Jerry
08 maj 2008 vid 15:34
Problemet är ju att svenska folket inte kan dela familjens sorg eftersom det vi andra, vi som inte kände Engla, inte känner sorg. Så vad är det vi känner? Bestörtning, hopplöshet, tragik över en liten flickas tragiska död – ja absolut. Men det går inte att jämföra. Sorgen är privat och ska så förbli. Svenska folket behöver inte “ta farväl” av Engla, för vi kände henne inte. Det är de som kände henne som ska ta farväl, ingen annan.
Jag vet att det här är Englas familjs eget beslut, men svt borde trots det ha sagt nej. Jag utgår ifrån att englas mamma befinner sig i chock eftersom hon ens kan tänka tanken att exploatera sin döda dotter på detta sätt. Jag tror inte ens att hon är medveten om vad hon gör. Jag tror att hon är säker på att hon gör rätt.
Jag tror dock att hon har fel. Och när livet ska gå vidare, utan medias fotoblixtar, kommer det här att bli ett hinder för framtida frid och ro. Det kommer att komma en dag då hon och familjen önskar att de tagit farväl av sin lilla tös i rofylldhet.
Bitte
09 maj 2008 vid 16:36