19 dagar kvar
19 dagar kvar. 19!! Ångesttåget är här. Det största och det som sprider ur mest skit…
Jag och ungarna var ju och tittade igår. Fan, hur skall jag få ihop detta? Mitt eget? Där jag är hövding. Dagarna går och jag är livrädd. Jag erkänner. Så jävla rädd.
19 dagar kvar och jag känner mig inte ett skit redo. Men det kanske man aldrig gör? Det är som i mina drömmar, där någon knuffar på mig bakifrån ut mot stupet. Denna någon är så jävla mycket starkare än vad jag är och jag ser allt närma sig. Det är en bra liknelse och jag är så ångestriden nu i perioder att ni bara kan ana hur det är.
Känner mig så ynklig och liten i allt detta. Olika verkligheter där jag mer och mer går in i någonting som inte är jag. Jag bara kör på och det känns skit. Det är inte jag och det skrämmer mig. När jag är som svartast så känns det som om jag går och väntar på liemannen. Befria mig vill jag viska till honom. 19 dagar kvar…
Arkiverad under: vardag
Först ett par klämkäcka rader: När du väl är där så lättar det skulle jag tro. Det är alltid värst innan. Du har ju ett jättefint ställe att flytta till. Nästan som att bo i hus med den trädgården!
Och så en liten kram och ett “jag tror jag förstår hur du känner för jag har varit där själv”.
Till sist en stor kram!
/I
Andas! Ta det lugnt! Det är klart det går! Hoppas du kan släppa oron och komma tillbaka till här och nu. Men det är inte lätt när maran rider, jag vet! Hoppas du mår bättre idag. Kramar
Så jobbigt när allt känns så mycket, så stort, så…helt nytt och osäkert. Kanske. Jag vet inte, men får de tankarna när jag läser och föreställer mig vad du känner. Blir lite så av att läsa dina tankar som du delar med dig av så fint.
Klart det blir bra. Men det kanske tar tid innan du hittar dit.
Lycka till.
Ha en bra vecka och tack för att jag fick läsa.