Egenkärlek hinder för barn?
Den hypade och irriterande Katrin Schulman får återigen utrymme i husorganet Aftonbladet där hon förfasar sig över barn och hur lite hon vill bli mamma. Skulle hon någongång mot förmodan skaffa barn så skall ekonomin vara god och dessutom säger hon på allvar:
Jag kan tänka mig att betala ganska mycket pengar för att ha en barnflicka dygnet runt.
Jag tycker för barnens skull att hon bör avstå. Hela livet. Sen kan jag ju inte låta bli att reflektera över att hon hade tur att hennes mamma inte resonerade såsom hon nu gör.
Spontant så känns det som om självförverkligandet och egenkärleken är ett stort hinder för barn. Att förlora sig själv och att inte ta ansvar känns också relevant.
Jag ser det ju precis tvärtom. Barnen är mitt allt och nog är det bättre att i perioder leva genom barnen än att inte leva alls? Jag erkänner att hade jag inte haft mina barn så hade mina egna odds idag sett betydligt sämre ut. Barnen har fått mig att ta ansvar och vilja fortsätta leva. De ger mig inspiration och lust. Att leva.
Jag hoppas inte att Schulman en dag sitter på kammaren och ångrar sitt val. Kanske sitter hon helt själv då eftersom alla vänner och bekanta dött ut. Inga barn som finns där för henne. Är egenkärleken ett hinder för barn? Eller är just egenkärleken ett skäl till att man skaffar barn? För att de skall finnas där när man blir trött och gammal, för att ens släktträd skall fortsätta?
För mig är barn liv och glädje.
Jag tror du har helt rätt i att egenkärleken kan ligga bakom både valet att skaffa barn och att avstå. Fast det senare anses fulare.
Katrin Schulman är absolut inte mogen att skaffa barn. Kanske blir hon det aldrig. För har man väl skaffat dem kommer ens egna behov alltid efter barnens. I alla fall om man är någorlunda normalt funtad.
Jag har aktivt och medvetet valt att inte ha barn.
Ett av de vanligaste kommentarerna jag får är: Tänk så ensamt och tråkigt du kommer att få när du blir gammal nu när du inte har barn.
Jag tycker det är en underlig kommentar. Jag behöver bara kolla runt i min bekantskapskrets, se till mig själv, kolla i några bloggar så många av dem som har väldigt lite kontakt med sina föräldrar. Ibland på grund av geografiska avstånd, men också på att det finns gamla “tvister”. Varför utgår man från att dagens barn ska vilja/kunna ha mer kontakt med vår generation än vi har med vår egen?
Jag har barn själv men håller fullt med Åsa. Vad är det som säger att jag blir mindre ensam när jag blir gammal bara för att jag har barn ? Arbeter ju på ett äldreboende och inte är det så där överdrivet många som har barn som hälsar på så ofta. Har massor med vänner som är frivilligt barnlösa och de är definitivt inte ensamma utan har ett rikt socialt kontaktnät som med all säkerhet håller i sig. Dårå
Ingen förälder uppfostrar sina barn till att överge dom. Olyckligheter kan hända vem som helst.
Dom flesta val man gör gör man av en anledning. “Jag har aktivt valt att inte skaffa barn” känns som en efterkonstruktion.
“Jag själv har gjort ett aktivt val att inte röka” det låter lika dumt. För rökning bekymmrar mig inte över huvud taget och jag ser inget självförverkligande i att röka och därför har jag inte gjort ett val cigaretter eller inte.
Varför har du ÅSA gjort ett aktivt val. varför inte tänka? om jag hittar en man jag älskar varför kanske inte vilja skaffa barn.
Inte ens lesbiska gör ett aktivt val idag att inte skaffa barn vilket jag tycker är en självklarhet. Att vara lesbiskt är att bland annat att inte vilja skaffa barn.
Idag är jag 43 år gammal. Mina två mest seriösa förhållanden har spruckit av den främsta anledningen att jag inte vill ha barn, vilket partnern velat ha. För mig är beslutet att skaffa barn mycket större än en eventuell kärlek till en man.
Varför ifrågsätts så sällan lämpligheten hos de som skaffar barn? Emellanåt i debatten efterfrågas körkort för att få barn, vi som inser att vi inte ska ha barn av egen självinsikt ifrågasätts.
Mina tankar om barn har jag vid flera tillfällen funderat på. Men beslutet att inte ha barn är välgrundat. Jag hade inte blivit en bra förälder av flera skäl. Och nej, jag har inte ångrat mitt beslut.
Jag hoppas och tror att självinsikt är orsak till att inte vilja ha och leva med barn och på det viset välja bort barn. Orsak till varför man väljer att inte ha barn är olika men genererar tyvärr automatiskt (oftast) frågan varför. Jag själv har frågat.
Att bara råka bli med barn är också att val i sig men skillnaden är att man inte har en susning om efterföljande konsekvenser förrän du står där inför faktum. Jag tillhör den kategorin som 17 åring utan en aning om livet i sig när jag blev mamma. Idag är jag stolt mormor till Julia (3 månader på tisdag) och stolt mamma till Tessan 28 år.
Nu är det inget jag ångrat mer än att jag kunde ha sålt henne i perioder men sådana perioder tror jag dom flesta tonårsföräldrar har och dom är givetvis inte allvarligt menat. Jag pratar om ufo stadiet på barnen som en del barn har mycket och länge av och en del inte alls.
Jag tror att om orsaken till att man väljer att ha barn är att slippa bli ensam på gamla så är man ute i ogjort väder. Jag har ingen kontakt med min ena förälder och det har sina orsaker som bl.a mental överlevnadsinsikt. Jag gjorde ett aktivt val, självinsikten spelade roll även där) och valet har jag inte ångrat även om jag hade önskat mig en annorlunda situation.
Jag tror kanske inte föräldrar överlag tänker sig att fostra barnen för att överges av dom men det handlar kanske mer om att skapa grunden för en så bra relation så att man fortsätter att ha kontakt på gemensamma grunder när barnen blivit vuxna. Att skapa en känsla av samhörighet och tillhörighet är viktigt om man vill behålla familjen som sådan. I dag skapar många samhörigheten och tillhörighet långt utanför den egna biologiska familjen. Man skapar sig en familj där det som är viktigt för en själv ingår. Ett sunt sätt men samtidigt tycker jag personligen det är sorgligt att inte familjen värnar mer om individen så att vi alla kan få plats och höra till.
En liten parantes, många lesbiska vill visst ha barn likväl som gay personer vill ha det. Den sexuella tillhörigheten har inte alls något med val av barn eller inte barn att göra.
Jag tror att vi kanske borde ha föräldrakörkort för att kunna ge våra små det dom har rätten att få från oss s.k vuxna som skall fostra dom till att bli emotionellt hela och kunna fortsätta ut i vuxenlivet med så gott bagage det bara är möjligt. Det där med körtkortet är förstås en utopi när tex adoptivföräldrar som får genomgå rätt tuffa prövningar misshandlar, skadar och förstör nästa generation.
Rent krasst handlar väl det mesta här i världen om att kunna ha och känna empati till medmänniskan.
P.S. Jag tycker att K Schulman har en insikt om att hon själv nog är olämplig som förälder om det skulle behövas barnflicka dygnet runt. D.S
Barn, att skaffa eller inte är en hetpotatis. En kompis till mig sa redan vid 14 årsålder “jag ska aldrig skaffa barn” . Jag frågade varför, då hon hade tog hand om barn ibland satt barnvakt mm Ungarna gillade henne.
Varför ? Jag bara vill inte ha barn så enkelt är det. Andra passar bättre till att ha barn.
Jag sa redan från den gången ok då får du komma och gosa med mina, andra sa du kommer ändra dig. Men jag kände alltid att det hon sa gällde. Hon har genom åren gosat med mina ungar men skaffade aldrig egna.
Inget konstigt med det hennes val i själ och hjärta.
Jag valde mina 3 illbattingar och är sjukt nöjd med mitt val.
***
Damen i artikeln väntar jag med att tro på, att en familj vill leva i en sådan mediacirkus är riktigt sjukt.
Kändisar smyger utmed husknutar i keps för att kunna handla en mjölk på ica, utan att hamna på förstasidan.
Denna klan skapar ett evigt surr rädda som få att glömmas bort. Vad är dom kända för ? Vad jag vet, för att dom låter värst i media…. och att maken hade en känd far. Har någon uträttat något mer? Barnfrågan drar henne ännu en sväng in i ljuset bara.
/Eva
“Dom flesta val man gör gör man av en anledning. “Jag har aktivt valt att inte skaffa barn” känns som en efterkonstruktion.”
Varför måste man alltid ifrågasätta dom som aktivt väljer att inte skaffa barn?
Jag tycker inte ett sådant val känns som någon efterkonstruktion. En del vill ha barn och en del vill det inte; inga konstigheter egentligen. Men nog betraktas det ändå alltid som nåt konstigt av andra eller att man vill veta den djupliggande orsaken till varför en person gjort det medvetna valet att inte skaffa barn. Alla väljer vi ju hur vi vill leva våra liv och om nu en del inte har utrymme för barn i sina liv ser jag inte som nåt konstigt alls.
Jag lever med en yngre man som också gjort ett medvetet val om att inte skffa barn. Folk som träffar oss brukar fråga; “ska inte ni två skaffa barn snart? ” Folk verkar tycka att det är konstigt att vi inte vill skaffa barn. Folk verkar också förutsätta att min sambo nog kommer vilja ha barn när han är runt 30 år. Varför förutsätta såna saker? Varför tro att alla människor vill ha barn?
Man kan ha ett fullt tillfredställande liv UTAN barn och man skaffar ju inte barn för att säkra sin framtid eller för att slippa vara ensam när man är gammal. Jag tycker det slags synsätt är så gammalmodigt. Förr i tiden så skaffade man ju barn av helt andra anledningar.
Jag tror inte heller det är särskilt sunt att välja att leva genom sina barn. Det kan prägla barnet som vuxen.
Men att barnen sen ger en styrka och kraft och en mening med livet är ju nåt helt annat. Barnen är ju en del av ens liv. Men fortfarande är de egna individer som en vacker dag själv är vuxna och går iväg till sina egna liv. Har man då byggt upp hela sitt liv på sin barn; hur ska man då kara sig?
Det är ett misstag många föräldrar gör; att de bygger upp hela sitt liv baserat på barnen. Allt handlar om att hitta en sund och bra balans.
Katrin Schulman har insikten om att hon troligtvis inte kommer bli en sån bra föräldrer och jag ser inget konstigt i hennes ord. Inte alla är automatiskt barnkära. Att skaffa barn till världen bara för att det är nåt som hör till enligt den stora massan är fel anledning och har man inte tid med barn är det ju också helt fel att skaffa barn.
De som gör dessa medvetna val ifrågasätts och det ifrågasättandet är ju väldigt konstigt.
Nina: jag kunde inte ha sagt det bättre själv!
Heja Nina.
Tror K. Schulman mest vill provocera… Såg henne i något soffprogram och då bar det av i 180, helt utan att tänka efter (som det verkade).
Hennes enda mål verkade vara att få igång andra, vilket hon lyckades med…
Barn eller inte, ja det handlar nog om både mognad och ett inre, eget beslut. Vad det än må bli för beslut, finns ingen anledning att kasta smuts på det andra lägret.
Så finns det ju rätt många som inget hellre vill än få barn, men där det är omöjligt pga dåliga spermier eller annat.
Själv är jag precis som du Jerry, lycklig för de två barn jag fått vara med och föda (ja, delta vid förlossningarna) och uppfostra till självständiga, reflekterande individer
Är glad att de nu är dem de är, mer eller mindre på väg in i vuxenvärlden. Härliga ungar! Jag stöttar dem.
Undrar vad Katrins föräldrar tycker om dotterns mediala äventyr?