Ord av Jerry

Just nu jobbar jag vissa dagar och är hemma vissa. 50% sjukskrivning för utmattning och depression har jag omvandlat till att vara hemma hela dagar istället tillsammans med spontana hopp om en förbättring.

Några bilder med reflektioner finns idag inom mig. Spontana hopp väljer jag att kalla det. Pretentiöst värre, men jag har ju den ådran emellanåt:

Knoppar på väg. Det brister och gör säkert ont, även på växterna. Nya knoppar varje år. För mig är det nya för i år och fan vad de gjort ont i perioder, samtidigt som det är skönt. Det inger ju hopp om en annan tillvaro där lugn och inre frid äntligen kanske blir möjligt.

Ljuset, detta ljus som aldrig ger sig. Hur svart och mörk tillvaron än är så nog kommer ljuset tillbaka. Någongång. För det är så det är uträknat. Ingen lever i ständigt mörker. Ljus finns för oss alla, även om man i långa perioder omöjligt kan se det. Man förstår inte varför och för mig har enda chansen ur varit att våga släppa taget. Att vara naken och inte skämmas.

Nytt 24/5. 4:a på 99 kvadrat. Vem fan kunde tro det för några månader sedan? Tacksamhet, sådan djup och innerlig tacksamhet. Jag får en chans och det är jag som bestämmer, som har valen nu. Manegen är krattad med 99 kvadrat och en 4:a. Jag skall fanimej ta chansen! Äntligen!!

Att följa strömmen. Likriktighet in absurdum. En liten oskyldig stege kan bli symbol för det förgågna. Trygghet som blir destruktivt. Allt står stilla och likgiltigheten blandat med frustration blir herre i ens liv. Bort med alla normer och sätt där man förväntas vara på ett sätt. För mig har det varit tryggt och gett mig liv, men sedan en tid tillbaka så ger det mig mörker och jag måste utmana mina normer och våga. Inga stegar mer för mig. Inte nu i alla fall.

En inre ärlighet. Mot sig själv. Som även kommer andra tillgodo. Spontana hopp mot det okända. Allt blir inte vinst. Men tillräckligt mycket för att jag skall känna mig levande igen. I sällskap med andra utan mina barn. Misstförstå mig rätt, men jag behöver även bli levande när jag är ensam, med vänner och bekanta. Den erfarenheten är bara påbörjad. Jag håller och jag duger för sällskap.