Gyllene sagor
Det är ju så att när man rensar ur och packar så hittar man ibland saker som förvånar. Det kanske är så att jag är förvirrad och har dåligt minne men när jag hittade boken Gyllene sagor av Enid Blyton från 1947 så blev jag överraskad.
Tala om att jag blev än mer förvånad när jag började bläddra i boken. Orden “Till Nils-Åke julen 1948 av Inger” gör mig paff.
Varifrån har jag fått denna snart 60- åriga bok som tillhör min pappa?
Jag fattar verkligen ingenting. Min pappa var 10 år den julen och Inger det är hans mamma, min farmor.
Tankar börjar givetvis fara i mitt grubblande huvud.
Det jag vet är att min far hade det tufft i uppväxten. Ingen pappa som fanns där och en mamma som kanske inte var där alla gånger för honom heller. Vi speglas ju alltid av de första åren. Glömmer heller aldrig när min faster berättade om pappa för några år sedan. Det var inte bara negativt, utan det handlade om en människa som fick ett kraftigt hävdelsebehov och inte hade andra redskap för att få uppmärksamhet än det kantiga, elaka och burdusa.
Visst, hans sätt och hans i mitt tycke onda sidor, är något som han aldrig reflekterat över och förstått någonting av. Handlingarna har genom åren varit detsamma, trots att han borde ha sett vad de gjorde människorna det drabbade. Empatilös tycker jag inte att han var egentligen, men nog var det och är fortfarande en människa som inte törs någonting annat än att prata om sig själv och hur förträfflig han är. Han drivs av skuld och löser det med att dra på sig än mer av den känslan.
Det finns ett visst mått av omständigheter och att man agerar utifrån dessa, men jag är helt övertygad om att det även finns ett mått av val och möjligheter där ingen annan än jag själv är den som leder vad som skall möta en i livet. Att hela tiden skylla på omständigheter och andra människor håller inte i längden. Min pappa är ett skolexempel på detta, vilket har gjort att han blivit isolerad eftersom ingen i längden orkar med honom och det sätt han har.
Jag har försonats med den pappa jag har. Trots allt. För vad är annars valet för mig? Att gå igenom mitt liv med hat och bitterhet mot allt han gjort mot mig? Mot allt han gjorde mot min mor? Att låta det ta en massa kraft? Nej, det går bara inte.
Gyllene sagor av Enid Blyton. Till en 10-årig pojke som idag fick en betydligt äldre son till den pojken att reflektera över sin pappa. Reflektioner som också försöker förstå varför.
Men varifrån kommer boken?
Undrar hur den 10-årige Nils-Åke reagerade på boken. Blev han besviken över julklappen? Tyckte han om den?
När Ellet blir lite äldre tycker jag att du ska långa Enids alla böcker på biblioteket. De där för lite större barn. Fantasy, barn som reser från början av 1900-talet i tiden till 1800-talet och träffar andra barn. Spännande. Mycket magi. Långt ifrån Fem-gänget. Harry Potter för 75 år sedan.
Jontas
14 april 2008 vid 14:06
Jag reagerar över att det står Inger och inte mamma! Så olika vi är alla mödrar – jag hade aldrig skrivit Angela till mina barn utan det hade stått mamma. Ännu, fast barnen inte är några barn längre, har jag svårt att skriva Angela så jag brukar skämta till det lite men att undertecka Mm – som betyder Monstermamman…
Angela
14 april 2008 vid 14:35
Så snyggt skrivet, härligt att läsa
Enid Blyton är för mig Äventyrsböckerna och Fem-böckerna. Själv gillade jag äventyrs-gänget mer, men det var en kortare läsperiod… men sagor, och gyllene sådana, det hade jag ingen aning om.
Erik
14 april 2008 vid 15:14
Glömde få med. Så trevligt att du stoppat in klapp på kinden bilden i ditt blogghuvud. Fungerar ju jättebra!
Erik
14 april 2008 vid 15:15
“Låta det ta en massa kraft”. Huvudet på spiken där. Min övertygelse är att det är just därför man ska förlåta om man kan. För att kunna släppa det mentalt själv..
Ninde
14 april 2008 vid 16:38
Hej min kusin, ville bara påminna dig om att det var jag som gav dig boken för 3 år sedan. kram P
kusinen
14 april 2008 vid 19:15
Enid Blyton fick mig att bli bokslukare som 9-åring! Tre FEM-böcker i julklapp fick mig fast.
Viist sk aman förlåta, för att kunna gå vidare själv. Och släppa taget. Annars stannar man kvar och ältar i evighet.
Boken är också en länk bakåt till släkten för dina barn.
kram
ps. kindbilder utstrålar sån glädje. Jag blir glad.
Inna
14 april 2008 vid 19:21
Oj, så spännande.
Hoppas du får veta något!
Något rejält spännande!!
Kim M
15 april 2008 vid 9:40
Jontas: Ja, det är frågor jag tänker på. Att hans mamma skriver sitt namn istället för mamma tänker jag också på. Varför? Var det så på 40-talet?
Erik: Tack!
Ninde: Förlåtelse i djupet och med hjärtat är enda vägen framåt. Det vet ju mitt huvud, även om det är svårt ibland.
kusinen: Så var det ju. Har mejlat dig privat.
Inna: Du säger något viktigt där om att boken är en länk bakåt. Skall verkligen spara denna bok. *kraam*
Kim M: Läs vad kusinen skriver ovan i kommentarerna så har du svaret.
Jerry
16 april 2008 vid 10:58