24 dagar kvar

Hade kommit igång bra i källaren. Packade och kastade om vartannat. Det kändes bra. I källaren hittade jag saker från barnens skolgång. En del gamla foton och saker som barnen skrivit. Då bara brast allting. Helt oväntat och fan vad jobbigt allt blev.

Det kändes så jobbigt allting helt plötsligt. Igen. Jag var tvungen att avsluta. Fick inte luft och ångesten kom starkare. Den gnager i mig ständigt nu, men nu visade den sig med full kraft igen. Jag tror att tårarna gjorde sitt till, för efter en stund så kunde intellektet ta tillbaka kommandot i skallen på mig.

Detta är ingen dröm, det är på riktigt allting. Du kommer inte undan, utan nu skall du flytta och gå vidare. Med barnen. Varannan vecka är ensam och det måste du lära dig att leva med. Så är det bara.

Att släppa taget. Att VERKLIGEN släppa taget. I allt. I praktiken och inte i teorin. På riktigt och allvar. Utan chans att lura sig själv. Så känns min livsresa just nu. Jag vet inte om det är att släppa taget, men ibland så känner jag mig bara likgiltig inför konsekvenser och vad vissa saker tar vägen. När det gäller ekonomin till exempel så ser jag ju vart åt det barkar och jag kan ingenting göra just nu. Inte ett jävla dugg. Är det att släppa taget? Att se exet och U komma hit och hon hämtar saker. Att då vara trevlig och kallprata med U, är det att släppa taget? Att gå vidare? Att ge fan i att åtgärda de sista grejorna på huset med argumentet att det redan är sålt, är det att släppa taget? Det är smågrejor, men ändå?

In i varenda liten molekyl och cell måste jag släppa taget. Ingen del av mig kommer undan. Obarmhärtigt och tufft. Så känns det i alla fall och ju mer jag stretar emot ju längre tid tar det, men som sagt vad är i djupet och allvaret att släppa taget?

Grubblerier igen som ni märker. 24 dagar kvar. Sköna maj står för dörren. Förförisk men just i år besvärligare än på länge. Hon kommer att bjuda på många överraskningar och jag vill bara ha de positiva. Ok, maj?

Bilder:

Barnen rensar ut och Ellet får en massa ”gubbar” av lilltjejen. Tala om lycklig grabb.

Detaljer från matförrådet. Jo, jag sparar allt…

Bland kärringar och gubbar

Sista april. Anarki i Uppsala. Fint väder med blå himmel. 20 grader varmt. Polisen kommer att ha mycket att göra. Räcker fyllecellerna till i år?

Tre ägg på raken. Kolestrolchock eller?

Grannen som knappt kan gå ägnar dagarna åt att leta sopor. För andra gången så är han hos mig och känner på cementen som ligger på marken utanför min tomt. Är han glömsk också? Ner med rollatorn i gräset bara. Att ringa 112 känns väldigt nära när jag tittar på honom, helgejul vad ostadig han är.
Hans fru ser alltid sur ut och hejar aldrig. Kanske är det hon som skickat ut gubben och hoppas på det bästa? (;-)

Det kanske inte är så dumt att flytta ändå? För tänker jag efter så är grannarna i området väldigt introvärta och många säger knappt ett ljud. Sen har vi ju surgubben och hans kärring som jag avskyr. När vi flyttade hit så var de så glada över att vi var en barnfamilj och att det skulle bli lite liv i området. Så sa gubben då. Men sen ett tag senare så skällde de på Ellet för att han var för skrikig. Hallå, hur skall ni ha det? Ett barn låter och ett barn skriker ibland.

Så efter det är tystnaden total. De hejar inte längre. Kärringen är värst. Som vanligt höll jag på att säga, men ofta är det faktiskt kärringarna som är buttrast och inte pratar alls. Det är min erfarenhet i alla fall. Denna dam är extrem i detta och hon går där sur med sin byrålåda till hund förbi huset varje dag. Ja, det är nog fan dags att flytta…

En fin tulpan har vågat sig upp. Alltid något.

Ikväll blir det middag och kase hos syrran. För första gången. Tänk att jag skall behöva skilja mig för att vi skall börja umgås ordentligt. Vad det beror på kan man ju bara spekulera i, men det är ju en av de stora positiva förändringarna i mitt liv. Att jag och syster har kommit varandra närmare. Igår hjälpte hon mig att storhandla och under tiden så hinner vi att avhandla vardagen och det som är jobbigt. Tack syster! För att du orkar och vill.

25 dagar kvar

Måndagen började tungt men avslutades med en ganska skön känsla. Är nu klar med ett rum, hobbyrummet och detta är vad som blev kvar:

Madonna går ju inte att slänga och Marilyn hänger alltid med. Tavlorna eller bilderna på dem skall vara extremt nötta och förstörda om jag skall kasta dem. Nu kommer jag få ett hem där dessa damer kommer att få större utrymme än tidigare, den saken är helt klar. (;-)

Två kartonger, två mattor och en blomlåda modell större skall med från hobbyrummet. Fortsätter ikväll om jag orkar (skall storhandla med syrran först) med förrådet och matförrådet. I matförrådet finns det många gamla prydnadssaker som troligtvis får en skjuts till tippen.

På lördag är det ju stora kastardagen och hittills skall detta iväg:

(Jag vet, kameran är urusel) Idag har de lovat upp mot 20 grader. Tyvärr börjar jag få lite pollenkänning, men jag låtsas inte om det helt enkelt utan kör på som vanligt. Tabletterna tar jag i sista hand. (;-)

Ett leende

Ångestriden. Flyttnojor och jag vet inte allt. Allt som måste göras nu känns som omöjliga berg att bestiga. Jag blir mer och mer rädd för att prestera.

Satt på bussen i morse tillsammans med herr Ågren. Han är stor och jobbig just nu. Pockar på ständig uppmärksamhet, men jag gör allt jag kan för att inte ge honom uppmärksamhet. Bussen stannar vid ett rödlyse och en bil kör upp bredvid.

En liten kille sitter där i en bilbarnstol vänd mot mig. Våra blickar möts och jag spricker upp i ett stort leende. När lillkillen gör detsamma så känner jag hur varm och glad jag blir inombords. Vi håller kvar blicken kanske ett par tre sekunder. Men det räcker för mig. Herr Ågren försvann för en stund och tacksamhetskänslor sköljde över mig.

Ett leende kan göra så mycket. Tack du fina lillkille.

Om mig (igen!)

Jontas hade basen för egofrågor. De måste jag ju bara svara på eftersom mitt ego är högre än Burj Dubai.

Yrke
Min fina titel är datasamordnare. Det du…

Födelseort
Uppsala. Landets fjärde största stad.

Kroppsfysik
Fet och stor. Mage för tre. Kraftig benstomme om man vill vara snäll.

Frisyr och hårfärg
Här finns ingen frisyr. Efter den obligatoriska morgonduschen så är det bakåtkammat som gäller. Mörk med gråa stänk. Charmigt värre!

Ögonfärg
Melerad med grönt som bas.

Längd
180 cm.

Vikt
Som sagt, fet som få. Är väl uppe i 105 pannor igen nu…

Ursprung
Belgien. Vallonnisse.

Kroppsbehåring
En del hår. Mer och mer ju äldre jag blir. Ryamattan börjar bli min vän.

Husdjur
Felix och Maxi, två katter som jag älskar ibland men som också gör mig tokig vissa dagar.

Röker
Nykter nej, berusad ja.

Alkohol
Öl, öl och åter öl. Jag älskar öl. Dricker en hel del bira numera.

Droger
Aldrig.

Mat
Pastagubbe. Gillar också grillad kyckling.

Musik
Pop, rock och Madonna. Alltid Madonna!

Böcker
Dåligt just nu. Har massor inköpta men kan inte fokusera för närvarande.

Film
Inte mycket just nu. Såg Into the wild för någon vecka sedan och det var ett mästerverk. Tårarna var där som vanligt…

Favoritskådis
Jude Law, Nicole Kidman, Jack Nicholson. På den svenska marknaden står Cecilia Frode högt, vilken kvinna!

Tv-program
Prison Break och Lost. För lilltjejens skull så följer jag dessa serier och de är inte så dåliga trots allt.
Själv älskar jag Dr Phil och Judys domstol.

28 dagar kvar

Låg länge kvar i sängen. Orkade inte ta mig för någonting. Efter tolv fick jag dock ett ryck och tog mig ner på stan. Fyllde på dryckesförrådet och handlade lite typiskt ungkarlskäk såsom grillad kyckling och potatissallad.

Sitter nu ensam. Som vanligt känns det som. Samtidigt som det känns rätt skönt. Trött på möten som inte blir av och där jag försöker men inget händer. Det är nog bäst att vara ensam trots allt. Jag, datorn och TV:n med assistans av kissarna räcker bra för mig just nu.

Hade tänkt att packa en del idag. Syster kom över med kartonger, men nu känner jag ingen ork för detta. Det får bli senare. Tänker inte få dåligt samvete och ångest över det igen. För det får jag hela tiden nu, för varje dag som går. Att jag inte gör det som behövs inför flytten.

Är ganska likgiltig för närvarande. Kanske är det bra? 28 dagar kvar och ibland tänker jag att allt detta kommer gå åt helvete. Men samtidigt så blir jag ju skjuten bakifrån och vågar jag bara ta till mig det och inte streta emot för mycket så kommer det nog att funka.

Trevliga telefonsamtal har stöttat. En underbar syster som verkligen stöder mig likaså. Fina arbetskamrater som hjälper. 28 dagar kvar.

Skjuten bakifrån

Skjuten bakifrån. Stupet närmar sig. Du vet att det är det bästa. Men vill inte och gör allt för att hindra det som nu kommer. Du gör allt för att du är så jävla nojig över allt.

Att flyga själv har aldrig varit din grej. Du har alltid flygit tillsammans med andra. Det har varit tryggast så. Har man aldrig fått vingar så vill man inte flyga. Man kanske inte ens kan?

Skjuten bakifrån. Av välvilja och fantastiska människor.

Madonna regerar

Lyssnar. Förundras. Hon gör det igen!

Det är så bra, så genomtänkt och jag är så fast. Har ännu bara lyssnat några gånger på låtarna, men hör ju direkt att detta är bland det bästa hon gjort!

Madonna regerar. Igen!

Blir allt tre?

Järnladyn ville att jag skulle svara på följande frågor:

Tre namn du går under:
Har inga namn jag går under… tyvärr…

Tre saker som skrämmer dig:
Att mina barn skall dö före mig.
Att jag inte hinner med det jag vill göra.
Otrygghet i alla dess skepnader.

Tre saker du har på dig:
Tröja
Strumpor
Kalsonger

Tre sanningar:
All kärlek är av godo.
Du har själv ansvar för ditt liv, ingen annan.
Livet finns alltid, vi kan inte dö.

Tre saker jag verkligen vill ha:
Inre frid
Inre frid
Blir allt tre?

Pinnen går vidare till dig som vill.

29 dagar kvar

Anna, Ellet, lilltjejen och bonussonen kom på besök idag. Vi skulle rensa ut det sista och göra upp om vad grejorna skulle.

Vilka själar. Underbara…

Den allt mer fete gubben rensar ut i garaget.

Anna väljer några krukor som hon vill spara.

Bråte på tomten. Allt ska kastas.

Vi tog paus och käkade lite. Det var så kul att ha liv i kåken.

Allt gick bra och nu är uppdelningen klar. Jag vet vad jag kan kasta och det känns skönt. Jag måste säga att det funkar så bra i min och Annas relation just nu. Det tror jag beror mycket på att vi båda vill varandra väl inför framtiden. För det känns alltid numera så bra när vi träffas. Hon kommer alltid för mig att vara en mycket nära vän.

Glad i hjärtat. Känns hoppfullt. För om det är någon det måste funka bra med så är det barnens mor. Och det gör det. 29 dagar kvar…