Besök av Quintus

Idag har vi besök av Quintus. Han heter så, den lilla bruna nallen som Ellet har i famnen på bilden. Barnen i skolan får ta hem Quintus en dag och sedan skriva i en bok om de äventyr som nallen får vara med om. Han är klassens maskot och är med på varje lektion.

Hittills så har Quintus ätit köttbullar med ugnsbakad potatis och jag tror även att han smakade en jordnöt av Ellet. Han har suttit med vid datorn och kollat in Café World. Nu ser jag dock att han ligger alldeles övergiven på golvet.

Quintus ska tillbaka till skolan redan i morgon. Innan dess så hoppas jag att de båda får en skön sömn tillsammans i egen säng.

Sjufalt vitt

Han satt längst bak i bussen. Min blick fastnade på honom av någon anledning och jag skulle snart förstå varför. Han pratade i sin mobil och hade förnimmelse till stirrig blick. Det var en känsla, intuition jag kände. Jag satt på ett bakvänt säte så jag kunde med lätthet se honom i ögonen.

Efter en stund så hivade han upp en avlång tetra med vin. Jag vet att det var vin eftersom jag kände igen förpackningen. Han var ganska välvårdad och utåt sett så fanns det inga spår av missbrukarämne. Han såg ok ut helt enkelt. Men att häva i sig vin på det där sättet fick mig att bli sugen på något konstigt sätt. Jag vet, måndag och mitt på eftermiddagen, men det var något i hans sätt som fick mig att vilja dela tetran.

Jag vet ju hur det var. Alltid innan jag skulle iväg till någon kompis och borsta, så satt jag på bussen och hinkade i mig bira. Minst en, gärna två. Innan jag kom fram. Det var liksom för att landa och grunda. Att bli lugn och vara igång före alla andra. Att sitta på bussen och dricka bärs och känna de där första pirrningarna av att bli onykter var många gånger höjdpunkten. För ofta sen blev det för mycket av allting. Många jobbiga ord och vrålångest dagen efter. Ibland svårt att komma hem och dyra taxiresor. Vi ska inte bara tala om dagen efter…

Men just då, idag när jag såg killen med vintetran, så blev jag riktigt sugen att dricka igen. Precis på min 7 månaders dag av vithet. Sjufalt vitt om du så vill.

På fredag så ska vi ha ett nytt avstämningsmöte. Mitt kontrakt med jobbet går ut den första mars och jag ska analyseras ordentligt genom att få träffa terapeuten som var med den gången i juli förra året, då jag fick gå igenom och berätta om allt. Då jag la alla korten på borden och bad om hjälp. Nu är det första gången jag ser honom sen allt startade.

Jag försöker hela tiden att tänka att jag ju gör allt detta för min skull. Inte för någon annans. Visst smyger det på att jag gör det för barnens skull och så är det väl på ett sätt, men jag vet att glömmer jag bort mig själv så kommer det att gå åt helvete.

Visst har jag känt mig ensam i processen ibland, det förnekar jag inte. Men det kan också handla om att jag dragit mig undan för att klara av vissa saker själv. Saker som jag bara kan klara av själv. Saker där jag inte kan fortsätta och stödja mig på andra vilket gör att smärtan flyr iväg och kommer tillbaka igen. Den smärtan och den ångesten kan jag bara klara själv om jag vågar möta den. Ensam. Utan andra människor och framförallt utan alkohol. Det är min enda chans och ibland är det kolsvart. Men jag vet vad som gäller och jag vet att jag måste ta den fajten alldeles ensam. Det är en fajt som jag vågar påstå pågår just nu. De veckor jag är ensam. Då fajtas jag med känslor i mig som jag bara kan beskriva som överjävliga. De tar tid på sig de känslorna. Men det är bara jag som kan besegra dem, göra dem ofarliga och så småningom kanske leva med dem.

Jag vet vad jag vill efter första mars. Och jag gör det för min skull.

Mer Dolph i rutan!

Jag brukar sällan titta på reprisen av melodifestivalen, men idag var jag bara tvungen att göra det. Varför?

Jo, jag ville se om pausunderhållningen med Dolph Lundgren var så bra som det kändes igår. När jag ännu en gång fick se actionhjälten gå loss på remixen av A little less conversation så måste jag säga att det var bland det roligaste, coolaste och bästa jag sett i en delfinal.

Han ägde ju scenen och visade vart skåpet skulle stå. När han slår sönder isblock, sparkar åt alla håll och sådant så blir det inte bara någon överdriven machopryl, utan det fungerar väldigt bra tillsammans med musiken och den glimt han hade under framförandet.

Dolph slog igenom som showman igår, den saken är helt klar. Att SVT inte använder sig mer av Dolph Lundgren blir ju efter gårdagens stora succé lite märkligt tycker jag. Han ska ju nu bara vara med i den stora finalen den 13 mars i Globen.

Den här musiktävlingen behöver de här oväntade mötena, kombinationerna som ingen i förväg förväntar sig. Då blir det succé och något som legitimerar den folkfest som många av oss vill att detta ska vara under många år till.

Låt de parallella jobben vänta och ge oss mer av Dolph Lundgren!

Melodifestivalen 2010 – delfinal 1

Det var med stor förväntan jag satte mig framför TV:n ikväll. Mycket för att kolla in programledarna Dolph Lundgren, Christine Meltzer och Måns Zelmerlöw. Se mina omdömen om trion längst ner i posten.

1. Unstoppable – Ola
Text & musik: Alexander Kronlund, Hanif Sabzevari, Dimitri Stassos, Ola Svensson
Enkel koreografi, svart läderjacka och oorganiserad dans. Gillar bäst pianoriffen i låten. På slutet så bjuder han på lite pyro i alla fall. En låg jag glömt så fort den slutat.
Betyg: **

2. A Place To Stay – Jenny Silver
Text & musik: Torben Hedlund
Refrängen var snygg. Hennes silverarm och koreografin begrep jag mig inte på. Men det är en soft, bubblig och spännande låt.
Betyg: ***

3. You’re Making Me Hot-Hot-Hot - Linda Pritchard
Text & musik: Johan Fransson, Tim Larsson, Tobias Lundgren
Refrängen förstör allt. Inget orginiellt alls i den.  Nja, den började ju bra, men sen tycker jag… ….ingenting… hon gav heller inget extra på scenen.
Betyg: **

4. Road Salt – Pain Of Salvation
Text & musik: Daniel Gildenlöw
So many choices burning my mind sjunger killen. Detta är så bra, så berörande. Gick rakt in. Älskar! Detta kommer jag att lyssna på efteråt.
Betyg: *****

5. The Saviour – Anders Ekborg
Text & musik: Henrik Janson, Tony Nilsson
Häftig inledning, men sen blir det bara tjock svulstig pannkaka av det hela! Ekborg sjunger dock bättre än väntat.
Betyg: **

6. I Did It For Love – Jessica Andersson
Text & musik: Kristian Wejshag (text), Lars "Dille" Diedricson (musik)
Snygg ballad som växt hos mig. Känns ganska given som en finalist ikväll.
Hon vinner i längden. En riktigt fin ballad som växer hos mig. Nu blev det i alla fall en ny chans för henne och jag tror att hon kan komma högt där. Snyggt framträdande.
Betyg: ***

7. Singel – Frispråkarn
Text & musik: Håkan Bäckström (text), Hamed K-One Pirouzpanah (musik)
*håller för öronen*
Betyg: -

8. Keep On Walking – Salem Al Fakir
Text & musik: Salem Al Fakir
Inte min kopp om jag säger som så. Helt ok låt, som växte på scenen. Men jag förstår inte alla lovorden kring detta bidrag. För mig så tar det ilande ljudet i refrängen över.
Betyg: **

Sammanfattning:
Måste ju säga att Dolph Lundgren gjorde den här kvällen! Vilket tryck, vilken show! Han var bäst i afton. Varför är inte Dolph med i Sandviken?

Att Pain Of Salvation får en andra chans var bra, sen måste jag säga att jag struntar i resten.

Christin Meltzer måste få lugnande till nästa sändning. Hon var ju så uppe i varv ett tag att jag bara väntade på att hon skulle flyga iväg, och kanske hade det varit det bästa. Måns skötte sig bra.

Måste också säga att det är roligare att twittra live än att blogga och att följa det fantastiska flöde som hela tiden tickar in hos Twingly var fascinerande. Det kan man kolla in under hela schlagerperioden om man är nyfiken.

Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen, Salem Al Fakir, Dolph Lundgren, Pain Of Salvation, schlager, musik, intressant?

Inget djupare snack

Nu är det melodifestival som gäller för mig. Jag måste fokusera på annat än mående och det som är jobbigt inom mig. Inget djupare snack alltså, då får ni besöka en annan blogg. Har tagit hjälp av underbara Voddler idag. Fantastiskt tjänst där jag helt lagligt kan kolla in filmer. Två rullar blev det idag, Ask the Dust (2006) samt den fina och rörande Reservation Road (2007).

Väntar nu på Dolph, Christin och Måns! Kl 20.00 så smäller det!

Melodifestivalen 2010: Inför delfinal 1

Örnsköldsvik står som värd för delfinal 1. Tyvärr så bjuder SVT enbart på 1 minut även detta år, så mina omdömen kan givetvis förändras under själva delfinalen ikväll.

Men i år så har jag lyssnat på ett litet annat sätt än tidigare. Igår så lyssnade jag på låtarna några gånger utan att skriva något om vad jag tycker. De fick ligga och skvalpa helt fritt i skallen. Sen så körde jag dem igen idag och här kommer mina ord om de åtta första låtarna i årets melodifestival:

1. Unstoppable – Ola
Text & musik: Alexander Kronlund, Hanif Sabzevari, Dimitri Stassos, Ola Svensson
Inledningen är som en nyinspelning av musiken till Snobbar som jobbar. Minns ni den serien? Upptempo med taktfast piano som för mig blir lite ointressant efter några lyssningar. Sen ständigt denna Natalie! Nja, jag vet inte jag… ganska väntat sound.
Betyg: **

2. A Place To Stay – Jenny Silver
Text & musik: Torben Hedlund
Hon beskriver själv sin låt som snygg, sexig och smart. Jag måste nog säga att denna känns fräsch och lite speciell. Soft på något vis. Den växer i mina öron och betyget kan mycket väl öka under kvällen. Spännande bidrag!
Betyg: ***

3. You’re Making Me Hot-Hot-Hot - Linda Pritchard
Text & musik: Johan Fransson, Tim Larsson, Tobias Lundgren
Når inte upp till mina förväntningar genom denna minut vi får innan tävlingen. Så traditionell och förutsägbar, men visst svänger det, men inget nytt under solen. Det som kan förändra läget för mig är hur Linda klarar framträdandet och om hon där visar något extra. Då kan bidraget snirkla sig vidare till Andra chansen på kraft, personlighet och ren coolhet.
Betyg: **

4. Road Salt – Pain Of Salvation
Text & musik: Daniel Gildenlöw
Känslosamt och skört. Detta tror jag kan bli en favorit bland folket. Snyggt och berörande. Som sagt, bara en minut nu, men jag vill höra mer. Gillar skarpt det jag hör. Ta mig hem är verkligen något jag själv kan skriva under på.
Betyg: ****

5. The Saviour – Anders Ekborg
Text & musik: Henrik Janson, Tony Nilsson
Första känslan är svulstighet och en Ekborg viftandes med labbarna i en stor päls på scenen. När refrängen kommer så känner jag att det blir för mycket, men sen så vänder det igen. Rörigt intryck men nog är det stort, svulstigt och mycket detta bidrag. Det blir mycket spännande och se hur han tar sig an detta bidrag live.
Betyg: **

6. I Did It For Love – Jessica Andersson
Text & musik: Kristian Wejshag (text), Lars "Dille" Diedricson (musik)
Först ingenting. Sen lite mer, men ju mer jag lyssnar ju mer växer denna ballad. Jag tror att hennes framträdande och inlevelse måste sitta som en smäck för att detta ska gå vägen. Engagemang, fröken Andersson, engagemang, smärta och gärna på gränsen till tårar!
Betyg: ***

7. Singel – Frispråkarn
Text & musik: Håkan Bäckström (text), Hamed K-One Pirouzpanah (musik)
Stråkar och förhoppningar i inledningen, men sen när rappen börjar så tappar jag direkt intresset. Jag har så svårt för detta ordblabbande, även om refrängen är ok. Vem fan är inte singel?? (;-)
Betyg: *

8. Keep On Walking – Salem Al Fakir
Text & musik: Salem Al Fakir
Rörgubbe tycker jag. Det är liksom allt blandat till en smet som jag har svårt för. Sen är det något ljud i låten som irriterar mig. Jag kan se honom framför mig med håret åt alla håll bedjandes om våra röster. Min får han inte!
Betyg: *

Sammanfattning:
Jag vill ha Jenny Silver och Pain of Salvation till den stora finalen. Sen får Jessica Andersson och Ola en chans till. Linda Pritchard kan slå sig in med ett eldigt och coolt framträdande till en andra chans på fröken Anderssons bekostnad.

Jag kommer inte att liveblogga ikväll. Men efteråt så lägger jag ut vad jag tycker om delfinal 1.

Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen, Jenny Silver, Pain Of Salvation, schlager, musik, intressant?

Jeffree Star – Get away with murder

Högt, vilt och aggressivt! Lyssna och dansa loss! En underbar låt med en fantastisk video! Me like!

Jeffree Star är en relativt ny bekantskap för mig. En mer och mer positiv sådan! Tack vare Doppelherz!

Eva Lundgren till Spetsbergen!

Själv orkar jag inte mer än konstatera att den så kallade professorn i sociologi Eva Lundgren återigen retar upp både mig och många andra genom sitt oerhört svart-vita argumenterande när det handlar om oss män och den skada vi gör i samhället. Bara rubriken på hennes Newsmill-artikel När ska vi erkänna att polischefen är som andra män vittnar om vilket manshat hon besitter.

Så jag vill rekommendera den mycket kloka och insiktsfulla posten som Monica Antonsson har skrivit i ämnet Att jämföra alla svenska män med en sexualbrottsling är grovt förtal, Eva Lundgren!

Jag måste ju säga att det är en jävla tur att inte alla kvinnor resonerar som radikalfeministen Eva Lundgren. För då hade vi haft ett samhälle där man döms enbart på grund av att man har en snopp mellan benen. Polariseringen och könskriget hade varit än mer rådande i vårt samhälle.  Det är min övertygelse och jag kan bara hålla med om det som Antonsson skriver: Eva Lundgren till Spetsbergen!

Affleck, mani & småaktighet

Januaris sista dag. Ben Affleck har tagit ett återfall. Tar man ett sådant? Finns det något beräknande i det? Datum, tid och plats? Snygg är han i alla fall…

Har lite jobbiga känslor i mig. Manisk på något vis blandat med oro. Men jag kan ju detta nu med dåliga söndagar. Med att helt plötsligt kasta mig in i liv nummer två. Som är så annorlunda mot liv nummer ett. Så det är nötas och åter nötas som det handlar om. Gråterier likaså.

Visst skulle man kunna använda samma post varannan söndag eftersom det inte verkar hända ett jävla dugg med mig. Frustrerad, missunnsam, småaktig och ilsken!

14-dagars pass?

Jag älskar dig!

Att kunna säga det med hjärtat är så skönt. Att våga säga det likaså. Jag kan fortfarande säga det och mena det. Det är välsignat.

En promenad i nästan –11 till butiken. Mycket snö länge. Kyla länge.

Jag vet att det fallit mer snö och varit djupare, men frågan är om jag varit med om att det varit så ihållande både vad det gäller snömängd och kyla? Minns inte det faktiskt. Det har ju varit minusgrader nu varje dag sedan i mitten på december om jag inte minns fel. Har det varit så tidigare i Uppland och Uppsala?

Vi tog oss till den lokala butiken för att handla lite gotta till kvällen.

 

Det var jaget…

….samt Linn och Ellet som pulserade i den vintriga förorten.

Vägarna var fint plogade så i det hänseendet har jag ingenting att klaga på.

Kolla hur det ser ut utanför vår dörr. Mycket snö är det år 2010.

Jag vill införa 14-dagars perioder med barnen. Har skickat frågan till Anna och hon ska tänka på saken. Det finns både för- och nackdelar med detta, men för min del överväger fördelarna. Jag får givetvis ha barnen längre hos mig när det är min period och jag tvingas än mer ta tag i den ofrivilliga ensamheten när jag inte har dem. Att bara sitta och längta i 14 dagar går ju inte. Det blir liksom för långt och jag måste aktivera mig.

Ja, jag ser mer positiva sidor med 14-dagars pass. Frågan är ju om Anna gör det? Blir det sämre för henne på jobbet så är det ju bara att fortsätta som vi gör. Det går ju, men både jag och tjejerna tycker en vecka är för kort tid. Det känns som om de precis har kommit in i rutinerna med mig, så är det dags för byte igen och jag kan tänka mig att det är tvärtom hos mamma.

I morgon är det alltså dags för skifte igen. Det känns som om de kom precis. Jag gillar inte den ofrivilliga ensamheten och hur jag ska få den till frivillig vete sjuttsingen. Tro mig, jag försöker verkligen att tänka med intellektet och förmå mig att njuta av ensamheten. Men det går inget vidare. Ibland är det acceptabelt men alltsomoftast rent överjävligt. Jag är halv och hittar inte den andra halvan så fort jag är ensam.

Är det en känsla som måste upplevas för att kunna förstås? Överjävligheten är inga överdrifter för mig, det är en realitet som jag tvingas leva med. Nötning är enda metoden och det tar sådan otrolig tid.

Barnen ger mitt liv mening. Det är liksom bara så och att hitta mig själv och min egen mening känns ibland tröstlöst. Men jag måste ju fortsätta att försöka, även om jag bara vill ge fan i allt emellanåt när jag är ensam.