Är på väg till den lokala butiken för att köpa lite frukt och sådant som behövs inför de närmaste dagarna.
Helt plötsligt så dyker en arbetskamrat från förr upp. Jag får världens kram och några ord av henne. Hon ger mig en frälsarkrans som jag nu bär på min högra handled. Det gick så fort allting och känns väldigt märkvärdigt för mig.
Stora ord försöker jag inte använda mig av, men jag är så rörd inombords över det som har hänt. Tacksamhet!
Jag får alltid lite ångest när jag ska byta tema på bloggen. Kände mig återigen trött på det gamla och valde ett annat. Vet inte om jag haft det tidigare. Eftersom jag kör på WordPress via internet så kan jag inte ändra i temat så mycket. Men nu kände jag bara att jag ville ha något annat. Detta ser bra ut och så får det bli nu. Vet inte om något har fallit bort, det får jag kolla under dagen.
Ellet blir kvar till i morgon. Skönt! Jag ger Anna en sovmorgon och jag har liv i huset en dag till. Visserligen så tappar jag ett par timmar i tid på jobbet, men vad är det när jag får njuta av Ellet lite extra. Det gäller att hjälpa varandra när man har barn ihop.
Söndag betyder röj och uppiffning. Nu har jag röjt på bloggen så det är väl bara att ta tag i det andra. Det blir ju ganska stökigt när lillherrn härjar omkring. (;-)
Veckan som kommer är blank för min del förutom föräldrarsamtal om Ellet på tisdag och sen skulle Anna iväg på någonting i Stockholm nästa helg vilket betyder att pojken kommer en dag tidigare till mig. Det gillar jag.
Sitter nu och är så nöjd med dagen. Precis såsom jag ville ha den. Inte för mycket, men heller inte helt tyst. Ordet lagom passar perfekt när siffror ska bytas.
I morse när jag sitter i köket och kaffebryggaren puttrar på som bäst så kommer barnen i samlad trupp och sjunger för mig. Det var så fint och jag blev väldigt glad. De hade tre paket med fina blå lertomtar samt ett med Mozartkulor som jag älskar. Lilltjejen hade helt på egen hand ordnat ett presentkort till mig på Dressman. Det var väldigt roligt att få och jag blev alldeles varm i hjärtat av hennes omtanke.
Ellet skulle idag till Nickis äventyrslek där en skolkamrat firade sin födelsedag. Det låg en bit från förorten och vi fick åka två bussar för att ta oss dit. Den sista missade vi precis, så han kom lite sent till födelsedagsfesten. I drygt två timmar så lekte han och härjade med polarna så när jag hämtade honom så var han lika röd som en tomat och blöt i håret. Succé med andra ord.
Jag passade på att ta mig en tur mol allena till IKEA medan Ellet var på fest. Tanken var att inte handla någonting, men det gick ju förstås inte. Lite röda saker såsom ljus, ljus och åter ljus fick följa med hem till förorten.
När jag och Ellet satt på sista bussen hem så såg vi ett välbekant ansikte som klev på bussen när vi hade åkt en bit. Det var Ellets mor, mitt ex Anna som vi fick sällskap av. Vi gjorde sällskap hela vägen hem till mig där det blev hämtpizza, fika med tårta och en massa snack. Det var riktigt trevligt och jag fick en jättefin tröja av Anna. Stortjejen hade städat och gjort så fint hemma.
Lite bilder:
Morgonpaket från barnen.
Tre fina lertomtar, ett presentkort samt Mozartkulor.
Äntligen blå himmel och sol! Tack för det!
Ellet vill inte vara med på bild. Vi är på väg till födelsedagskalaset på Nickis Äventyrslek.
Själv gick jag på IKEA.
Massor av barn på Nickis…
…och en kille som gav järnet!
Hämtpizza med barnen och Anna.
Anna köpte en rosa prinsesstårta till fikat!
En fin dag. Tack min fina familj för den!
Hon var musikaliskt fabulös, ett skådespelargeni, otroligt vacker och en bra mamma. Hon var allt.
Kjerstin Dellert om sin vän Elisabeth Söderström som dog idag, 82 år gammal.
Samsung Omnia Lite heter min nya arbetsleksak. Den är inte alls som förra mobilen (HTC TyTN II) utan för mig är det stor skillnad med att dra hit och dit med fingrarna för att komma rätt. Det finns visserligen en pekpinne, men denna modell bygger mera på att dra och greja, helt klart. Inget tangentbord, vilket är bra, för det använde jag ändå inte tidigare.
Rörigt, men spännande… min första bild med kameran blev inget vidare, men jag ville testa:
Ett trött Ell…
Jag får ju förmånen att testa först av alla, denna mobil. Försökskanin i tjänsten eftersom jag sen ska lära ut till alla andra (om jag nu fastnar för denna modell förstås). Mitt jobb funkar så… vilket i den här aspekten är väldigt trevligt eftersom jag får testa nytt först. Det var väldigt enkelt att ställa in allt, bra start.
Fredag som varit bra. Bästa dagen på länge och i morgon lovar de sol. Det förvånar mig inte… (;-)
Minst lika trött – dubbelhakor och snart dubbla fyror.
Christopher Ciccone har skrivit en bok om sin världsberömda syster Madonna. Boken Livet med min syster Madonna ger en delvis annan bild av The Queen of Pop än den som media givit oss genom åren.
Man får intrycket av att Madonna är väldig ensam innerst inne och har väldigt svårt att släppa människor in på livet, vilket även gäller hennes bror. Hennes fokusering på att lyckas oavsett hur människor i hennes omgivning påverkas är lite jobbigt att läsa om. För verkligheten är ju sådan att hennes enorma succé världen över många gånger bygger på en nästan militärisk disciplin, där allt görs för karriärens skull, även om det betyder att människor far illa.
Christopher Ciccone har alltid kallats för Madonnas bror. Det måste många gånger ha varit frustrerande och han beskriver vid ett antal tillfällen hur hon helt har tagit över och förminskat honom. Hennes styvmoderliga behandling, främst när det gäller det ekonomiska, gör att brodern tillslut måste bryta med henne för att inte själv tappa sin egen identitet.
Några tavlor som Christopher ropade in till henne på en auktion för 65 000 dollar, som hon sedan inte vill betala, blir det slutliga beviset för honom att hon inte går att lita på:
Den här dagen är, inser jag, en milstolpe. Den dag då jag för första gången får uppleva den fulla styrkan av min systers mörka sida. Hennes totala brist på omtanke om dem som hon säger sig älska.
Deras relation blir allt sämre. Madonna tror sig kunna styra sin bror på samma sätt som hon styr alla runtomkring sig. Deras affärsmässiga samarbete bryter samman när Christopher efter alla år just på grund av att han alltid blivit underbetald vill ha ett skriftligt kontrakt innan nästa projekt ska ta sin början. Madonna blir ursinnig och vägrar att skriva under. Han skriver i boken:
Jag inser att hon numera bara hör det hon vill höra. Inget når fram till henne.
Guy Ritchie beskrivs som en homofob som är osäker i sin manlighet. Christopher Ciccone har inrett många hus åt sin syster genom åren. Hans sista insats blir bråkigare och tjafsigare än tidigare där Madonna återigen vägrar att betala för sig.
Deras relation får sig en allvarlig knäck och Madonna anklagar sin bror för att ha drogproblem. De kommer allt längre ifrån varandra och när boken skrevs och kom ut 2008 så var kontakten minimal.
Jag tycker det är bra att Christopher Ciccone berättar. Visst, ibland känns det väl personligt, men när det är så svårt för honom att få fram en annan bild än den Madonna vill visa världen, så kanske den enda chansen är att skriva en egen bok om det hela. Min bild av henne får ju sig en törn, helt klart, även om jag alltid kommer att älska henne som artist.
Boken berättar ju inte bara om hennes egoistiska sida, utan det finns också en syskonkärlek mellan dom som ingenting kan rubba på, dock är det alltid mer eller mindre på Madonnas villkor. Jag tror att det för Christopher handlar om revansch där han vill visa att han inte som alla andra går i systerns ledband utan vågar uttala andra åsikter, vilket förhoppningsvis en dag även når fram till en kabbalastinn och egenkär storasyster. För man kan även älska någon som man kritiserar.
Du som är nyfiken på Madonna och hennes bror ska definitivt läsa den här boken. Det är mycket intressanta historier i boken som inte bara rör dem två utan andra kändisar som de frotterat sig med under åren.
Läs även andra bloggares åsikter om Christopher Ciccone, Madonna, Livet med min syster Madonna, The Queen of Pop, Guy Ritchie, syskonkärlek, musik, bokrecension, litteratur, intressant?
Det är så att jag bär så mycket mörka upprepningar inom mig som jag inte vill kasta ut här på bloggen. Energisänkande saker. Då är det lika bra att jag säger som det är och inte skriver så mycket mer om skiten. Det är konstigt att sådant ofta får företräde i mig, när det finns så mycket att vara glad och tacksam för.
Men vafan kan man begära av november, mörker, kyla och en årstid som bara en martyr kan älska?
Lilltjejen har ritat av mig. Jag älskar bilden!
Idag har det hänt en del saker, men det är väldigt lite jag kan skriva om det. Både på jobbet och i familjen rör det på sig. Turbulent med mycket känslor.
Det märkliga i det hela är att jag i grunden ändå har en slags trygghet, en förvissning av att det går bra, även om det under en tid kan kännas på ett helt annat sätt.
Det tenderar att bli mer och mer på jobbet. Börjar förstå att jag måste klara det mesta själv nu. Idag var en mycket konstig dag där tystnad och ickekommunikation blev påtagligt. Tystnad stör mig när det inte är menat att vara tyst. Ohyfs kallas det och jag känner mig förminskad och tar åt mig mer numera än förut, även om en del av mig bara viftar saker och ting vidare. Men rätt ska vara rätt, även om jag kan förstå om lusten är lika med noll.
Blås, tablett och provtagning i morse. Det var tredje gången de tömmer mig på lite blod. Resultat på fredag, vilket ska bli intressant att se om levern mår ännu bättre nu. Tänk om fler kroppsdelar kunde visa samma positiva utvecklingskurva. Men jag kan inte få allt på en gång. *slår den lilla treåringen på fingrarna* Lugn på dig!
Nu är det mörkt när jag hämtar Ellet på eftermiddagen. Det går fort med rullgardinen. Snart är det mörk både på morgonen och kvällen. Nu kan jag inte heller läsa på bussen, vilket känns lite tråkigt. Det går snabbt utför med synen.
Lilltjejen besökte gymnasieskola idag och ska så göra i två veckor. Det tog helt musten ur henne och hon ligger på rummet och sover. Stortjejen poppar Michael Jackson och verkar må bra. Ellet leker på sitt rum. Jag skriver dessa rader. Det är livet det, kära vänner!
Länkare Lyssnar på Spotify föreslår
